- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
28

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Sunde (Nöstvolden) och härifrån är omkring 1 mils landväg
till Stenkjær, som slutligen har direkt ångbåtsförbindelse med
Trondhjem — och sedan hittar ni nog hem på egen hand!

*



Det är förunderligt med fjällen. Vägen upp är besvärlig
och färden utför kan vara vansklig nog. Men när man väl är
uppe på fjället, ångrar man icke ett ögonblick, att man gått
dit, tvärtom har man de lyckligaste känslor af att ha
öfvervunnit naturen både inom och utom sig själf. Det är som ett
slags förhäxning denna känsla, som jag i brist på annan
benämning skulle vilja kalla »fjällkänsla». Den är svår att
beskrifva. Antagligen leder den sitt ursprung dels från den
öfverdådigt rena och friska luften, som vidgar lungorna och
genomspolar och stärker kroppen, dels från de storslagna utsikterna,
som tjusa synorganet, och som lyfta sinnet högt öfver de
hvardagliga små bekymren.

Men allra bäst torde dock det intryck vara, som kvarstår
i minnet. Långt efteråt, sedan man längesedan lämnat
fjällvärlden bakom sig, förblifver i minnets kamrar en skatt af
ljusa intryck och stämningar, färdiga att när som hälst kunna
tagas fram och åter passera revy inför själens ögon. Då
behöfver man ej vara rädd för regnskurar, då behöfver man ej
frukta att dimmor skola skymma utsikten öfver de mäktiga
fjällkammarna rundt omkring, där de höja Sig i högtidligt lugn
och bada i solsken och obesmittad luft. Då kan man ostraffadt
befolka fjällvidderna med glupande vilddjur eller i inbillningen
fröjda sig åt åskådandet af snabbfotade renar och svärmar af
täcka ripor, som ängsligt men fåfängt söka dölja sig i de täta
videsnåren. — — —

                                                K. O. E. Stenström.

*



<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free