Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
35
tillräckligt intressant för att göra dem alla riktigt vakna igen.
HelaTivalfvet är täckt af gamla men nyligen restaurerade
målningar ur bibliska historien, och vapenhusets väggar uptagas
af några fasaväckande allegoriska framställningar. Som bekant
äro vägg- och takmålningar långt ifrån sällsynta i de
uppländska kyrkorna, och några af gossarne igenkände här motiv, som
de sett i andra kyrkor.
På e. m. gick vårt tåg på skogsstigar ned till Vendelsjön,
där vi efter åtskilligt besvär fingo en roddare, som i tre
repriser satte oss öfver till Örbyhus. Just som sista båtlaget
landade, började ett väldigt ösregn, länge förebådadt af blixtar
och åskknallar, men vi kommo hastigt och lustigt under tak i
slottet. Vi hade ej väl hunnit in i förstugan, förrän godsets
nuvarande ägare kom oss till möte och erbjöd sig att själf visa
oss slottets många sevärdheter. Redan trappuppgången är en
sådan, särskildt sen den nu nyligen blifvit prydd med
vapensköldar, som visa godsets alla kända ägare alltifrån den senare
medeltiden. I den stora och höga vapensalen äro åtskilliga
samlingar hopförda, dels minnen af allehanda art efter äldre
slottsherrar, dels fåglar, insekter m. m. och framför allt vapen
från skilda tider och länder. När man på århundraden gamla
bössor får se bakladdningsmekanism och siktinrättningar, som
påminna om de modernaste, må man väl ge vår ledsagare rätt
i, att det ej finns något nytt under solen. Från fönstren har
man en vacker utsikt öfver de låglända trakterna kring
Vendelsjön. Uppehållet i vapensalen skulle ha varit alldeles
oblan-dadt angenämt, om jag ej hela tiden hade känt någon oro för,
huru vi i ösregnet skulle ta oss fram tiil Örbyhus
järnvägsstation, utan att pojkarne skulle bli genomblöta, hvilket vore
en föga lämplig förberedelse till en järnvägsresa. Men äfven
denna enda källa till oro försvann, då vår vänliga värd
förklarade vädret lika otjänligt för fotvandrare som lämpligt för
jordbrukare och bjöd oss att stanna på Örbyhus, hvilket anbud
naturligtvis med största tacksamhet mottogs. Så fortsatte vi
då genom de många rummen i hufvudbyggnaden och gingo sen
ned i de på nedre bottnen i en flygel belägna rum, där Erik
XIV tillbrakte sin sista fängelsetid, vankade kring i kassemat-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
