Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
terna och sågo äfven en förträfflig källa inne i själfva slottet.
Den är den enda i trakten och möjligen den ursprungliga
orsaken till att slottet blifvit byggdt just där. Kvällen förgick
sen på angenämaste vis, och på natten togo vi igen hvad som
förut brustit oss i sömn; först fram på förmiddagen följande
dag lämnade vi Örbyhus och dess gästfria ägare.
Det opåräknadt långa uppehållet där nödvändiggjorde
emellertid en förändring i marschrutan: Söderfors ströks ur
programmet, och vi foro med tåg öfver mossodlingarne vid Tobo,
den bördiga men för oss mindre intressanta Tierpsslätten och
förbi Marma skjutfält. Där i trakten skymtade för första
gången Dalälfven fram, och strax innan vi kommo till Alfkarleö
station, foro vi öfver en af dess skummande forsar. När vi
hunnit nämnda station, lämnade vi tåget, togo åter ränslarna
på ryggen och gingo den ungefär en fjärdingsväg långa vägen
till Älfkarlebyfallen. Annu var det så mycket vatten i älfven,
att båda de flodgrenar, som omgifva Laxön, tedde sig
skummande och präktiga; midt i sommaren lär annars den grundare
grenen vara tämligen utsinad. Af särskildt intresse är laxfisket,
som vi flere gånger åsågo. Det är nog en af anledningarne
till det välstånd, som tydligen råder i trakten.
Laxodlingsan-stalten besökte vi ej, då den för tillfället ej kunde vara så
instruktiv, alldenstund ynglet var utsläppt; vi föredrogo i stället
att äta litet lax vid värdshuset. Middagssiestan i sluttningen
nere vid älfven gaf nya krafter, och nu bar det af öfver Karl
XIII:s bro, genom Ostanå stora och välbyggda by och förbi
sockenkyrkan. Det var gassande hett, och därför gaf jag ehuru
med någon tvekan gossarne lof att bada i älfven. Stället, där
de badade, var mycket långgrundt, och de kunde alla simma
ehuru mer eller mindre väl, men det oaktadt kände jag någon
oro öfver att strömhvirflar eller brådjup i det för mig okända
vattnet skulle kunna förorsaka någon olycka. Gång på gång
räknade jag därför efter, att tretton hufvudknoppar syntes
öfver vattenytan, och kände mig rätt belåten, när alla pojkarne
åter voro på det torra. Efter hvad jag sen hörde, var det i
den gamla hufvudfåran vi badat, den nya och betydligt djupare
skall ha bildats helt plötsligt för ett par mansåldrar sen, hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
