Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
81
samt att den kommer att i sin tjänst taga esperanto, detta språk,
som redan visat sig vara af så obestridlig nytta och betydelse
för turister. Emellertid kan främlingen tills vidare reda sig
utan turistförening i Ryssland, tack vare just detta samma språk,
som sätter honom i tillfälle att genom korrespondens med
pålitliga och beredvilliga personer inhämta nödiga underrättelser
om förhållandena på de platser, han ämnar besöka, och att sedan
vid själfva besöket tillbringa sin tid på en gång så nyttigt och
så angenämt, som möjligt.
Om Krim icke redan hade öfvertygat mig om
esperanto-språkets förträfflighet såsom turistspråk, skulle Odessa
otvifvel-aktigt gjort det. En vecka dröjde jag där, omgifven af vänliga,
intelligenta människor, hvilka gjorde allt hvad i deras förmåga
stod att visa främlingen, hvad deras stad hade att bjuda af
sevärda ting, och på hvilkas underhållande samtal kunde
till-lämpas den latinske skaldens ord: Homo sum, nil humanum
a me alienum puto. Och för allting, för allvar och skämt,
för högtidliga och alldagliga ting, för filosofiska och religiösa
undersökningar liksom för muntert, harmlöst glam, visade sig
vårt gemensamma språk esperanto lika användbart, lika
lämpligt, ja till och med, på grund af sin rikedom på »möjligheter»,
på utvägar till nyansering, och på grund af sitt oberoende och
sin obundenhet af den fraseologiska tvångströja, som andra språk
äro insnörda i, ännu lämpligare som meddelelsemedel än något
af dessa, modersmålet naturligtvis undantaget. — Aldrig skall
jag glömma de båda härliga aftnar och nätter, som vi, hela
skaran, samlade kring den rykande samovaren, tillbrakte på
Anatolu Gavrilovitsch’s veranda vid stranden af Svarta hafvet,
då naturens och människoandens skönhet på en gång genom
öppnade portar strömmade in i min själ.
Från Odessa fortsatte jag färden till Konstantinopel, en
stad som känner alla språk — utom esperanto. Tyvärr! Ty
vill man vara någorlunda oberoende i Konstantinopel, måste
man kunna både tyska, franska och engelska — ty turkiska
och nygrekiska, som äro de enda språk, med hvilka man där
reder sig riktigt godt, dem kan ju, höll jag på att säga,
knappast någon civiliserad människa. Och dock äro de västeuro-
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1896. 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
