Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
Orsa ståtliga järnvägshotell. Skulle jag göra en jämförelse
mellan Dalarnes båda nya turisthotell, skulle den utfalla till
förmån för det vid Rättvik på grund af dess större hemtreflighet,
dess egenskap af landtlig »clialct», bevars, en mycket präktig
chalet, det är sannt, men dock icke ett härbärge af den kända
»hotel & restaurant»-typen. Rättviks-hotellet har också
onekligen ett vackrare läge. Orsahotellet däremot, möbleradt med
lyx däruppe i dalabygden, är utan all fråga ett första klassens
hotell, med ty åtföljande priser, men det smakar därför också
mer af »stadshotells. Nå, chacun a son g o tit! Just på grund
af de utmärkande egenskaper, som jag hos hvartdera hotellet
framhållit, kommer säkerligen mången till ett alldeles motsatt
omdöme. Jag har då icke häller, synes mig, genom min
jämförelse gjort någotdera hotellet någon orätt.
Morgondagen var anslagen till den i Svenska
Turistföreningens resehandbok med stjärna rätteligen utmärkta turen till
Fryksåsen. Kl. 6 kikade solen genom gardinspringan och
befanns just sitta så strålande morgonfrisk på motliggande höjders
krön. Snart var jag ute, jublande mot dagens väntade nöje.
Reskamraterna hade föredragit att hvila ut. Luften var ren och
klar, marken hvit af frost, aldrig kunde förutsättningarna för
en bergvandring vara gynnsammare. Det var ett sannskyldigt
bad i sol och luft! Jag gick ett stycke på den straxt på
andra sidan om Oreälfven vid Hansjö begynnande bleckade
gångvägen till Fryksåsen, hvilken afses med antydan sist i stycket
om Fryksåsen å sid. 23 i resehandboken, men återvände och
gick vägen öfver Bäcka, dit jag efter 1 timme 20 minuters gång
anlände vid 8-tiden. Porfyrsliperiet besågs, hvarefter marschen
anträddes utefter den märkta vägen öster om hyttdammen. Men,
hvilket väglag! En djup, grågul, hal gyttja! Hvad var att göra,
om man ej ville hafva gyttjan öfver skorna? Tack, fader Kneipp,
för ingifvelsen! Det var’ en verklig njutning att barfota med
uppkaflade benkläder gå i den frostkalla, mjuka, smidiga gyttjan,
fin som den mest berömda badgyttja. Och sedan, att sitta på
randen af den strömmande bäcken och låta dess friska, klara
våg svalla om benen. Det blef ett nöje, icke blott fysiskt,
utan äfven mera andligt, genom känslan af den frihet från all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
