Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
100
Nästa uppehåll göres vid Lesjöfors ståtliga
bruksanläggningar. Så passeras Långbansände, där en liten malheur hände,
som förmådde eder resande berättare att ändra marschroute,
uppgifva planen att stanna och beskåda Persbergs grufvor och i
stället styra kosan direkt till upp- och bergsstaden Filipstad, dit
han, efter att hafva vid Långbanshyttan ägnat tanke åt Nils
Ericson och John Ericsson och vid Persberg åt grufdriften,
dess villkor och utsikter, anlände vid sjutiden en mörk och
regnig höstkväll. Anda långt uppe i landet hade antalet resande
till Filipstad varit ganska ansenligt. Efter hvad jag
förnummit af medresandes samspråk, var anledningen härtill, att
marknad skulle följande dag begynna i Filipstad. Vid framkomsten
visade sig också staden så öfverfull af folk, kreatur och varor
hvart man såg, att det idylliska Filipstad, som jag tänkt mig
under bilden af en oskuldsfull flicka med nystärkta kjolar och
blygsamt sänkta ögon under ett långt framdraget krithvitt
huf-vudhuckle, snarare liknade en tärna från storstaden med
spejande blick, brokig klädning och pråliga band. Karuseller, två
eller tre, snurrade rundt under skrällande musik. Hopar af
bondfolk drogo arm i arm genom gatorna. Torget var redan
fyldt af salustånd, hvaraf en del redan fått sitt kram. Hästar
gnäggade, nötboskap råmade.
Sedan följande dag ett och annat af hvad staden har
märkligt att framvisa blifvit beskådadt och däribland John Ericssons
nyresta mausolé, hvilken onekligen gör ett mäktigt intryck
genom sina kraftiga former, begaf sig turisten, förbi
hästmarknadens lifliga plats, på väg till Daglösen. Den vandringsturen
fäster sig behagligt i minnet. Vädret var väl något disigt,
men de leende taflorna nedåt sjön Daglösen vordo blott
därigenom så mycket mjukare i färg och linier, skådade genom
den lätta dimmans tunna flor. Flerstädes gjorde jag en
påhälsning i stugor vid vägen, kaffe dracks hos en vänlig gumma,
hos hvilken trefnaden var hemtam, och stämningen var den
bästa. Promenaden gaf god föreställning om den leende
mång-sjungna Värmlandsnaturen. Vid åsynen af den glittrande sjön
mellan lummiga, färgskiftande stränder återhöll jag icke jublet
och, genljudande mot taflans ram af mjuka, blånande skogshöj-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
