Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
förut vandrat och rest i vårt sköna broderland, men jag hade
aldrig än fått fullfölja en länge närd önskan att göra
pilgrimsfärd till platsen, där kung Karl XII föll.
Om järnvägsresan är intet att säga, dook något om
reskamraterna. Ordern om den norska försöksmobiliseringen hade
utgått dagen förut, och redan vid den första stationen hinsidan
gränsen började tåget fyllas af hurtiga, käcka och spänstiga
gutter, som i Fredrikshald skulle samlas under fanan.
Mobiliseringen var på allas läppar. Den omfattades, det vittnar jag, med
det allra lifligaste intresse, och ingen klagan öfver att den ryckte
männen bort från hem och arbete spordes. Vid tio-tiden var jag
i Fredrikshald redan inlogerad på Schulz hotell och hade, liksom
jag med glädje hälsat i det norska språket en kär vän, äfven
med en känsla af hemtrefnad återsett den stora mysosten och
ørreten vid kvällsvarden.
Måhända är här ej rätta platsen att orda om färder i
Norge. Men då denna årsskrift är organ för en förening, som
står på så fosterländsk grund som S. T. F., synes dock en
skildring af tolfte Karls dödsplats här kräfva rum, hälst platsen
ligger å en ort, som lätteligen och ofta besökes i samband med
turistfärder i Sverige. I septemberfärdernas minneskrans må
det alltså tillåtas infläta en enkel blomma från hjältekungens
dödsplats vid Tistedalens stad!
Det var en härlig morgon. Jag var tidigt ute att taga det
gamla Halden i skärskådande. Efter att hafva närvarit vid det
under mönstergill ordning försiggående uppropet af de här
under fanorna kallade landtvärnsmännen, af hvilka, såsom det
upp-gafs, endast två uteblifvit förfallolöst, ströfvade jag vidare.
På stadens torg står en obelisk till minne af borgarne Hans
och Peter Colbjörnsen, hvilka, ur norsk synpunkt sedt, gjorde
sig väl förtjänta om sitt land och sin stad, då de 1716 med
framgång uppeldade stadsborna till försvar mot de anryckande
svenskarne. Men nog om staden! En vandring gjorde jag
uppefter Tistedalen, hvilken dock ej gjorde på mig det intryck jag
på grund af andras omdömen trott mig hafva att däraf vänta.
Det industriella lifvet pulserar här alldeles för starkt, för att
naturen skall göra sig gällande, och fabriksanläggningarna vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
