Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
119
Från Koskats till Mattisudden — i dagligt tal kallad Smeds
— går vägen genom en folktom ödebygd, och anses allmänt
denna sträcka på 13/i mil vara den dystraste och enformigaste
delen af vägen mellan Storbacken och Jokkmokk. Men hvad
som under andra förhållanden, särskildt under köldens och
mörkrets inverkan, förefaller dystert och nedtryckande, det kan en
sådan här blid och ljus högnordisk vårafton förvandla sig till en
enda solig idyll. I denna underbara dager, i denna berusande luft,
mättad med balsamdofter från svällande björk och fura, i denna
nästan sublima stillhet blir äfven det minsta föremål, som man
aldrig annars skänker någon uppmärksamhet, fullt af stämning.
Ja — jag hade visst icke långsamt, där jag satt ensam i
åkdonet och i fulla drag njöt af aftonlugnet i ödemarkens
vaknande vår.
Och en njutning af annan art bereddes mig också, —
tyvärr uppblandad med ett visst mordbegär, — hvarje gång ett
exemplar af den vackert chokladbruna Ploseria pulverata (en i
dessa trakter förekommande sällsynt vårfjäril) fladdrade förbi.
Vårkvällens fridsstämning tycktes hafva smittat äfven
folket i Mattisudden. I den jämförelsevis folkrika byn härskade
en stillhet, som om det varit hälgdagsafton. I maklig ro lågo
ett par ynglingar utsträckta på marken med bok i hand. Det
var antagligen elever vid Mattisuddens seminarium, som beredde
sig på sin nära förestående examen. Ute på den breda älfven
klöfs den lugna, klara spegelytan då och då af sakta årtag.
Pastorn var ute och langade näten. Ett par kvinnor hade eld
under en stor gryta vid stranden, där de tvättade kläder. Några
barfotade pojkar lekte där invid. Men där var ingen riktig fart
leken. Kanske var det bara inbillning, men jag tyckte att de
små gynnarne riktade sin uppmärksamhet på samma föremål
som jag själf: de lätta, purpurfärgade molnen på den västra
himlen. Det var just sådana där luftiga fjädermoln, som
Tope-litjs beskrifver i sin vackra saga om »Luftslotten», bland hvilka
ett par fjärrsynta barn sågo andarnes lek i vårkvällen.
»Titta!» ropade ett ibland barnen och pekade åt det håll,
där Jokkmokks hvita kyrka uppenbarar sig som en andesyn
bland de mörka bergen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
