Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
tim, vid Perlälfvens utflöde ur den stora sjön Karats. Afståndet
torde dock kunna nedprutas med en fjärdedels mil, ty vi gingo
vägen — om man så får kalla den efter de senare årens
tim-merdrifningar totalt igenfällda lilla stigen — utan ansträngning
på två och en half timme. Ungefär halfväges har man på
vänster hand en lodrät klippvägg ett stycke från gångstigen, från
hvilken ett ovanligt tydligt eko återgifves, men blott på en enda
punkt. Min följeslagare stannade där och gjorde mig
uppmärksam på förhållandet, och ville han med naiv tvärsäkerhet göra
troligt, att bergets eko återgaf lapska ord mycket tydligare än
svenska. Må hända hade han icke så alldeles orätt i detta sitt
påstående. Det skulle kunna förklaras af de lapska ordens
större vokalrikedom.
I Louvus stämplades på kvällen, och var klockan elfva,
när vi åtcrkommo från denna förrättning. Det var första
gången, som detta aflägsna nybygge erhöll utstämpling, och torde
följaktligen de båda nybyggarne, som hade del däri, hafva varit
synnerligen belåtna med mitt uppträdande på platsen. Och jag
i min enfald gick och tänkte under stämplingen, när magen
efter 10 timmars fasta började gifva sina kraf till känna, att
denna tacksamhet alldeles säkert skulle gifva sig ett lika
naturligt som osökt uttryck i en finare supé å la Vajmat vid
hemkomsten.
Jo, jag tackar jag! Grundligare har ännu ingen inbilsk
narr blifvit lurad. Vid vår återkomst från skogen lågo mor
och döttrar försänkta i djup sömn, och i väfkammaren, där
yngsta dottern satt och väfde, när jag kom, och där man nu
bäddat åt mig, fanns inte så mycket som en brödbit en gång.
Nu blef jag förargad, och det torde nog icke hafva varit
i synnerligen vänlig ton jag beställde fram smör och bröd och
mjölk, som en af flickorna måste bekväma sig till att sätta
fram åt mig. När jag på återvägen till Pirtim följande dag för
min följeslagare uttryckte min förvåning öfver denna yttring af
ogästvänlighet, förklarade denne, att det icke finge uppfattas
så, utan i stället såsom blyghet och försynthet. Dessa fattiga
människor tilltrodde sig nämligen icke, menade han, att laga
mat, som en herreman kunde vara nöjd med.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1896.
9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
