Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
Jag befann mig nu vid vändpunkten. Förrättningarne voro
afslutade, ooli det gällde nu endast att fortast möjligt komma
hem igen. Friluftsmänniskan ex professo har en viss likhet med
åkarhästen. Båda kunna vara betydligt tröttkörda, men det
skall gå långt, om de känna någon trötthet, när det bär af
hemåt. Däraf kan det förklaras, att jag följande dag, den 15
maj, ofvanpå alla strapatser, kunde färdas nära 6 mil. Men så
hade jag också kunglig väg — riktig gångstig hela vägen, delvis
till och med spångad, samt rodd öfver några sjöar. Matsäcken
var slut, men i Pirtim åt jag för hela dagen. Den fryntliga,
välmenande gumman i gården, där man tagit emot mig,
undfägnade mig vid återkomsten, då jag kände mig betydligt »sugen»
efter svältkuren i Louvus, först med kaffe och våfflor och
sedan med stekt harr, som ordentligen simmade i smör. Och
hvilken härlig mjölk sedan! Så godt som bara grädde.
Och gubben Sanko, min trogne vapendragare, hade under
min afstickare till Louvus hvilat ut och mått godt. Men
oak-tadt vår korta bekantskap kände jag honom allt för väl för att
det oaktadt draga i tvifvelsmål, att jag i hans sällskap skulle
hinna Jokkmokk till kvällen, något som jag bestämdt föresatt
mig. Gubben var ju gammal, men ändå — för att vara lapp
var han tarflig fotgängare och ville oupphörligt hvila.
Tråkigt var det ju också att efter hans trogna väntan
svika honom i hans förhoppning att ytterligare förtjäna några
kronor som vägvisare. Men — hvad ville jag göra! Under
hela vägsträckan Pirtim—Jokkmokk fanns, mig veterligt, intet
ställe, där man kunde få mat, och — maten är dock »halfva
födan».
Jag sökte så godt jag kunde — naturligtvis med
användande af tolk — göra begripligt för gubben, att jag nu
be-höfde en ung, rask vägvisare, och så räckte jag honom 5 kronor.
Gubben såg inte alls ledsen ut, stoppade på sig sedeln och
yttrade någonting på lapska till far i gården.
Ack! denna lapska, som man inte skall förstå! Utan att
veta det kan man bli kallad både bof och rackare och allt
möjligt vackert. Ofvertygad, att innebörden af lappens ord var
någonting i den stilen, frågade jag: »hvad säger han?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
