Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
passa därför på en dag, då båten annonserat, att den går
tillbaka till Stockholm på kvällen.
* *
*
Det är söndag. Men det behöfver ej så vara för att på
Mälaren känna den egendomliga, fridfulla stämning, som
stundom tyckes ligga öfver naturen, då allt veckans arbete har
upphört och ens eget sinne är uthviladt. »Söndagsstämningen» hör
liksom Mälaren till. Dess natur inger en känsla af lugn och
frid, på samma gång som den vaggar sinnet i ett halft
vemods-fullt, halft lyckligt, drömmande svärmeri. Blåsippor och linnéor,
talltrastens sång eller ett lockigt, blekblondt barnaansigte
framkalla liknande intryck som Mälarens veka natur, med dess ljusblå
vattenspeglar och de mjuka formerna af dess lummiga stränder.
Nyanserna i Mälarens skönhet äro så fina och skära, att
det kanske fordras svenskens känsliga natursinne eller en
bekantskap från barnaåren för att fullt uppfatta och njuta af
denna natur, där växlingarna följa efter hvarandra, stilla och
omärkliga, liksom dagarne följa på hvarandra i ett lyckligt hem.
Under storm eller kalla, genomskinliga senhöstdagar ter sig
Mä-larnaturen ej till" sin fördel. Det är i ett strålande och lugnt
vårväder som vi hälst glida fram genom dess trånga sund och
öfver dess vida fjärdar.
Natur och kultur, som så ofta ställa sig som oförsonliga
motsatser, ha vid Mälarens stränder sammansmält till ett
harmoniskt helt. De smala kyrktornen, de stora herresätena, de
väl-odlade tegarne inramas oftast på ett tjusande sätt af skogarnes
och öarnas grönska. Och när nu den annars så enformiga och
fula kulturprodukt, som kallas en stad, dyker fram för våra
blickar, huru är den ej sammangjuten med omgifningen! Det
är som om moder natur själf lagt den där för att ytterligare
stegra intrycket af sin egen skönhet.
Högt reser sig det högtbelägna kyrkotornet, af blekrödt
tegel och skimrande koppar. Dess imponerande verkan
för-höjes af några ståtliga gamla hus, lysande i rödt och hvitt,
som sluta sig intill kyrkan, och nedanför dem utbreder den
lilla staden sina villor och stugor, det hela inbäddadt i lum-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0204.html
