- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
139

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

139

inre kan man säga, att det är en treskeppig kyrka med kor och
sidokapell, det hela uppfördt i en tung tegelstens gotik. Några
rika skulpterade ornament ha nog aldrig funnits, endast vackra
bågfriser och täckta gångar eller s. k. triforier, af hvilka man visar
oss spår. Men i stället har troligen kyrkan i sin helhet varit
öfverdragen med målningar från 1400-talet. Man har försökt
skrapa bort rappningen, och den ena efter den andra af länge
dolda helgongestalter träda fram. Bara detta märkliga arbete
kan löna ett besök i Strängnäs. Skulle man verkligen lyckas
att draga fram i ljuset alla de gamla medeltida målningarna,
måste kyrkan i konstnärligt afseende få ett betydligt stegradt
intresse. Men det fordras sådana gamla fynd, för att man skall
försona sig med vår tids restaureringar, som för »stilrenhetens»
skull ibland äro ganska hårdhändta med den historiska
utvecklingen.

Nu skola vi göra en vandring genom kyrkan! Kring koret
stå de stenar uppställda, som en gång hvilat på de gamla
»bisper-nas» grafvar. Framför högaltaret stå två stora grafmonument-,
måhända mera solida än vackra. Det ena är från
sjuttonhundratalet, upprest till Sten Sture d. äldres minne, det andra
pryder Karl IX:s graf.

Vandalismen har här bland graf varna firat triumfer, som
göra oss svenskar föga heder och knappt värdiga våra stora
minnen. Hvad säges om, att Strängnäs konsistorium år 1698 för
600 dir silfvermynt och ett par silfverljusstakar sålde det
graf-kor till höger om altaret, där den store Sten Sture och hans
fränder hvilade, till riksamiralen Gustaf Otto Stenbocks enka
Kristina de la Gardie. Den gamle Sturens ben vräktes
undan, hans minnessten sänktes ned i mullen, det höggrefliga
herrskapet kom att hvila i detta kor och hvilar där än. Öfver
det finnes ett monument, mera grannt än vackert, men den
sympati vi annars kanske skulle skänka Stenbocks minne, är
det ej möjligt här gifva den man, som kom att störa Sturens
grafro. På 1700-talet uppreste Gustaf HI till minnet af
segraren vid Brunkeberg, Upsala universitets grundläggare, en af
de störste män Sverige någonsin egt, den vård framför
högaltaret, hvarom vi ofvan talat.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free