Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
f. m. anträdde marschen. Amma Gkdfvisae stannade som vanligt
hos sina renar för att vakta dem, under det att förutom Pavva
Laes Tuoeda äfven Andees Rassa och Pavva Ribbja medföljde
— den sistnämnde tycktes hafva öfvervunnit sina
betänkligheter eller ville åtminstone följa med tills de värsta farligheterna
började.
Det var meningen att taga vägen öfver Mikajökeln. Denna
präktiga jökel (bild 28 o. 29) af fullkomligt alpin typ har sitt
upphof under Sarjektjåkkos branta kam och utfyller dalbottnen i
den något mer än en kilometer breda dalgången mellan
Mika-tjåkko och Matu samt upphör vid slutet af denna dal med en
brant, af framsmält grus och sten smutsfärgad sluttning, under
hvilken den gråfärgade Mikabäcken brusar fram. Jökelns nedre
kant omgifves af j sinsemellan ungefär parallela ett eller ett
par tiotal meter höga moränvallar, koncentriskt följande
jökeländans rundning och framlöpande den ena utanför den andra.
Som jökeländan var för brant att bestiga för lapparne med
deras slätbottnade bandskor, beslöto vi att bestiga glacieren
högre upp på den östra sidan samt att kringgå de arbetsamma
ändmoränkammarne, hvilka äro uppbyggda till största delen af
rundade, halkiga och osäkert liggande block. Vi gingo öfver
den af mera skarpkantiga block bestående sidomoränen och
bestego jökeln, hvars yta här i stort sedt låg nästan horisontel
och endast svagt höjde sig inåt dalgången. Den var här i
början genomdragen af talrika tvärsprickor, ibland-så smala att
de kunde öfverhoppas, ibland så breda att de måste kringgås.
Med undantag af de små krokar, som för tvärsprickorna måste
göras, styrde vi kurs nästan rakt på Sarjektoppen. Väglaget
var ganska bra. Jökelytan är liksom grusad af ett lager lösa
ur jökelisen utvittrade iskorn, hvilka äro af en till två
centimeters diameter och för hvarje steg man tager knaka sönder.
Terrängen är i stort sedt ganska jämn, i smått däremot
kuperad genom små, nära hvarandra liggande iskullar af några
meters diameter. Tydligtvis uppkommer denna småkupering genom
isens ojämna afsmeltning och därigenom att det osmälta vatten,
som bildar sig på isens yta, skär ned små dalar. Äfven små
bäckar förekomma här och där, dessa hafva ofta ett slingrande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
