Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172
I många fall har erosionen fortskridit så långt, att de tunna
bergkammarne blifvit genomskurna och antingen har då en
mindre skåra eller ett litet »pass» i väggen utbildat sig mellan den
från nordost och den från sydväst kommande dalen eller ock
har skiljemuren blifvit helt och hållet bortdenuderad. Det förra
fallet förekommer just vid Sarjektjåkko, det senare i dalen
mellan Stuor Ni ak och Suotas.
Om det är jökelbärande dalar, som sålunda förenas, så
utbildar sig då lätt en föreningslänk mellan de båda åt olika håll
flytande jöklarne. Ett sådant af fast berg icke af brutet
föreningsband af jökel eller firnis mellan den sydgående Mikajökeln
och den nordgående Sarjekjökeln är just utbildadt straxt väster
om Sarjektoppen.
Mellan de åt samma håll gående dalarne förekomma äfven
branta skiljeväggar, dock förefaller det mig, att dessa i regeln
skulle vara mera afrundade än de kammar, som skilja de åt
motsatt håll gående dalarne.
Temperaturen här uppe på toppen var endast -f- 3,5°, och
som vi genom den ansträngande uppstigningen blifvit varma,
fröso vi här uppe på den smala spetsen rätt duktigt. Det var
därföre med en viss ifver, som vi kl. half 5 började
nedstigningen, sedan vi vistats uppe på toppen omkring två timmar,
hvilken tid användts att betrakta fjällen, taga fotografier
horisonten rundt, äta smörgås eller torkadt renkött samt utföra
diverse observationer. Nedstigningen försiggick utan vidare
missöden. Den branta och sprickiga delen af jökeln var dock
nästan värre att passera under nedstigningen. På Pavva Lars
förslag fördelades de tre stativbenen, eller »tafvelföttren», som
Anders kallade dem, så att hvar man hade tvänne stafvar att
hålla emot sig med i den farliga utförsbacken, utom Anders,
som på mina stigjärn fortfarande gick lika säkert som en fluga
på en vägg. Efter några mindre krokar nere på Mikajökeln,
under hvilka fotografier togos, anlände vi slutligen vid half
tiotiden på kvällen till tältplatsen.
Här vid Mikajokk hade jag mitt hufvudkvarter ända till
den 9 aug. Under tiden bestegos fjällen öster och väster om
Mikajökeln i och för en kartläggning af den samma. Läget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>