Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
detta ställe, där jag visserligen kvarhållits längre än jag själf
velat, men som likväl varit utgångspunkten för de
intressantaste bergvandringar och jökelstudier jag dittills varit i tillfälle
att göra inom Sverige. Platsen hade äfven ett ganska storartadt
läge ej långt nedanför Mikajökelns bräm och med utsikt öfver
Sarjektopparne, Poisa och Skarjatjåkko, det jökelhöljda Alkas
och Rapadalen. Såsom en lämplig utgångspunkt för
Sarjekbe-stigningen skulle möjligen här i en framtid en liten turisthydda
vara på sin plats, dock är tillgången på bränsle här ej
synnerligen riklig.
Från Mikajokk till Niak.
Sedan renarne blifvit lastade och bördorna karkade, beredde
vi oss att bringa den första laddningen öfver bäcken. Vattnet
hade visserligen sjunkit betydligt och var ej djupare än till
knäna, men på grund af sin stora hastighet skvalpade det upp
på lovarts sida till länden, under det att ett stort tomrum
bildade sig på andra sidan. Att hålla stånd mot detta ingalunda
obetydliga »vattentryck» var icke så lätt, och i själf va verket
var det endast med stor svårighet, som jag, som ej var van
vid svåra vadningar, lyckades taga mig fram i den häftiga och
fullkomligt ogenomskinliga strömmen, stödjande mig på en lång
staf och flyttande föttema tum för tum utmed den ojämna
bottnen med sina rullande stenar. Vadningen aflöpte
emellertid såväl för karlar som för renar utan missöde, hvilket helt
visst, om den företagits för tre dagar sedan, icke varit möjligt.
Sedan alla saker blifvit förda öfver bäcken, delade vi oss
i två partier. Det ena bestående af Pavva Ribbja och Amma
(trufvisar med renarne skulle i två vännor utföra flyttningen
till den nya tältplatsen, hvilken skulle ligga på lämpligt ställe
vid Ruotesvarasch; det andra, som utgjordes af Anders och
mig, skulle transportera instrumenten samt under vägen utföra
observationer. Vi gingo för detta ändamål öfver Smailajokk
två gånger samt aflade sedermera ett längre besök vid den
lilla sprickiga Soltajökeln (bild 30), som hänger så brant på
fjällsluttningen, att det från vissa håll ser ut, som om den skulle
kunna åka ned när som hälst. Här torde för öfrigt verkliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
