Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
Mathias i Henriksfjäll skulle samma väg tillbaka som jag,
och vi begåf vo oss af följande morgon, sedan pastorn
fotograferat hela församlingen. Viftningarna från stranden ville
aldrig taga slut, då dessa hjärtliga människor hälsade farväl åt
en främling, som de på god tro tagit emot som en anhörig.
Mathias med son, dotter, tjänsteflicka, och Per Aron och
jag, det blef en ståtlig karavan tillbaka öfver Marsfjället. Vi
togo en annan väg öfver småsjöarne till Bergsjön och vidare
till Henriksfjäll. Lappgubben Nikolaus, enstöringen, som bor
i sin kåta i den ödsligaste af alla bygder, fick en fransysk
visit och gladdes med gamla nyheter.
I Henriksfjäll fås prima kvarter hos Nils August. Och
rodden därifrån utför Vojmån till Dikanäs bjuder på sådana
praktstycken af naturskönhet, att denna Klia vrå af det okända
försummade, tillbakasatta Västerbotten måste räknas till de
härligaste af vårt vackra Sverige. Utefter åns vida vatten gick
en rand af saftigaste, ljusaste grönska med dungar af björk,
som stod hvitstammig och speglade sig med här och där en
silfverrand dragen öfver spegelbilden. Och bakom denna
älskliga förgrund stodo fjällen — Henriksfjäll, Kittelfjäll,
Klippfjäll och hvad allt de heta — aftecknade mot himlen i mjuka
men bizarra linier och prunkande i en färgprakt, hvars
hemlighet låg i solljusets oändliga skiftningar under skyarnas färd
öfver och mellan de höga topparna. Det ena ögonblicket gaf
icke samma stämning som det andra; färgernas lek var lika
nyckfull som tjusande. Det var ett stycke äkta Lappland, en
vrå för sig själf, dit en hvar borde draga, som önskar att i
ostörd beröring med naturen finna hvila för sitt sinne och ren
njutning, som varar längre än för stunden.
I Dikanäs återknöts hemvägen med bortvägen, och följande
dag nådde vi åter den sista båtlänningen, därifrån vi endast
hade en munter rodd öfver strömhvirflarna fram till Stensele
kyrkplats. Men bilderna från kyrkhälgen i Fattmomakk blekna
icke snart. Richard Melander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
