Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Enighet ger styrka.
(Ett ord till pressen.)
»Det kan ej nekas», säger professor Harald Hjärne i årets
Julkväll, »att under senaste åren vårt folk omsider vaknat till
kraftigare medvetande af fosterlandets betydelse och kraf.»
Tillämpar man detta yttrande på den verksamhetskrets,
hvar-inom Svenska Turistföreningen rör sig, skall man icke tveka
att erkänna, att den också i sin mån och efter sina krafter sökt
att bidraga till väckandet af medvetandet om fosterlandets
betydelse.
Det svåraste för vår förening har kanske varit att väcka
detta medvetande hos svenskarne själfva. Hvar felet legat, är
olämpligt att här beröra. Dock är det faktum obestridligt,
att undervisningen i geografi, i historia, i litteratur och t. o. m.
i vårt eget språk varit alltför litet nationell, allt för litet ägnad
att fästa oss vid vårt eget land och dess egen förträfflighet i
alla afseenden. Det har gått så långt, att vi beundra
åtskilligt, endast därför att det är utländskt) och vi göra detta,
fastän vi icke kunna vara fullständigt obekanta därom, att vårt
eget land äger mycket, som mer än väl tål jämförelse med
utlandet.
Men man frågar: hvad hör detta till saken? Och hvad
har detta att göra med »ingångsspråket» ? Jo, ganska mycket,
som man skall finna.
Med en stolthet, som delvis förefaller oss obegriplig,
säger isländaren: »solen skiner icke på fagrare land än Island».
Aasen sjunger i »Nordmanden» om sitt Norge:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
