Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
han skulle fortsätta till Vastenjaure, där några »grufherrar»
uppehöllo sig, hade vi lyckligtvis gemensam väg och gjorde
följaktligen upp sällskap. Nu kände vi oss alldeles lugna, ty
med Nila, som var betydligt rådigare och mer energisk än vår
egen lots, skulle vi då alltid kunna taga oss fram.
Huru ombytligt är ej vädret i fjällen! Då vi vaknade den
tredje morgonen var allt åter lugnt och klart, och vi bedårades
af en syn, som sent glömmes: milsvid synkrets, begränsad af
Alkas, Alkas- och Pårtefjällens höga hvassa toppar, som i
solen glänste hvita af den nyfallna snön! För öfrigt ej ett träd
så långt ögat såg, allting dödt, blott då och då en skriande
fjällvråk, som klöf luften.
Yägen från Festajaure till Virijaure är jämn och lätt att
gå samt ett Eldorado för botanisten. På Junkatjokkos och
Kerkevares sluttningar växa i riklig mängd ej blott vanligare
fjällväxter, utan äfven ett stort antal rariteter, exempelvis Salix
polaris, Cerastium latifolium, Campanula uniflora, Pedicularis
hirsuta, Wahlbergella apetala, Chamæorchis alpina, Antennaria
carpatica, Carex rupestris, rariflora, parallela, bicolor (vid SO
stranden af södra Poulejaure), förutom rara mossor. Medan vi
botaniserade gick Nila, som förstod sig på bergarter, och
letade efter malmfyndigheter. Han tyckte sig nog, då han
knackade med sin hammare i stenarna, så god som en annan
geolog. Hela trakten kring Virijaure är rik på kopparkis, blyglans
och andra malmer; t. o. m. guld och platina lära förekomma i
olivinbergen kring sjön. Bergen utgöras hufvudsakligen af
fjällskiffer, men äfven kalk. Om än så rika, kunna ju dock
tillgångarna här uppe ej tillgodogöras, så länge kommunikationer
saknas; därför är en järnväg åtminstone mellan Sulitälma och
Kvikkjokk ett önskemål.
Tack vare Nila fingo vi reda på en liten jordkoja, belägen
vid norra stranden af den lilla sjö till hvilken Kätjaurejokk
vidgas strax nedom fallen. För att komma fram till hyddan, om
hvars tillvaro t. o. m. Erik Holmbom var alldeles okunnig, måste
man tränga genom täta, manshöga videsnår och sedan öfvervada
nyssnämda älf, hvilket dock ej erbjuder några större
svårigheter. Vid Staloluokta och andra skyddade vikar af Virijaure
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
