- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
237

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

237

återser man björkskogen, här t. o. m. ganska grof och vacker,
ehuru mycket nedhuggits af lapparna.

I hyddan hade lapparna lämnat präktiga renhudar, och där
blef riktigt hemtrefligt, sedan nyslaget hö inburits och eld
uppgjorts i spiseln. Medan vi lade in växter, bakade Nila
glödkakor och lappade våra bandskor; Erik var ute på spaning
efter båt. En dylik fann han ock snart på andra sidan den
lilla sjön, så att vi följande morgon kunde ro ut på Virijaures
vackra, ljusa, men ödsliga vatten. Framför oss speglade sig
Kanteles’ och Rakkokjeknas isfält i sjön, och man kände, huru
dessa och Almajalos’ milsvida isslätter kylde den klara luften.

Vårt närmaste mål var nu att uppsöka lappar, som kunde
lotsa oss till Norge; väl kommen till Virijaure fann Erik
nämligen för godt att bestämdt förklara sig ej hitta längre. Men
lapparna voro ej så lätta att få reda på. Nila var dock
besluten att ej lämna oss, förrän detta skett, och så upptäckte vi
efter långt letande Pavals kåta innerst i Alepluokta. Nu togo
vi farväl af vår vän Nila och lågo en natt i kåtan, där
luftväxlingen tack vare blåst och otät säckväf var mer än
tillräcklig, ehuru vi voro ej mindre än 10 personer och 6 hundar
därinne! Lapparna voro snälla, tillmötesgående och ej utan en
anstrykning af civilisation, sålunda talade de flesta svenska, vi
blefvo bjudna på kaffe och té ur diskade koppar, o. s. v. Den
äldsta dottern, som var nygift och för öfrigt ganska vacker,
väfde brokiga skärpband med en liten enkel apparat, medan
mor Paval flitigt tvinnade rensenor mot kinden, en syssla,
hvarvid äfven tänderna äro i ständigt bruk.

Utan att ha erfarit några obehagliga sviter af vistelsen i
lappkåtan, lämnade vi den följande morgon i halfklart väder,
åtföljda af Pavals svåger Pava, som mot en godtgörelse af 12
kronor lofvat lotsa oss de omkring fem milen till Furulund vid
Sulitälma. Först rodde vi till Tokiluokta, hvarifrån Erik fick
återvända hem. Tokivare är en god växtlokal, där vi bl. a.
funno Carex pedata och microglochin. Efter att ha landat på
Tokijokks östra sida, samlade sig Pava ett näfverförråd från
de sista björkarna. Den strida Tokijokk gör flera vilda fall
och är förutom Melåtno kanske den enda älf häruppe, som ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0341.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free