Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
här, än med en liten sandkantad vik, än med en holmunge,
och så just i en krök kastar hon sig utför Hammarsforsens
15-meters stup. Och sedan återbäror och nya krokar mellan
uddar och bankar och under landsvägsbron, tills hon, nu på
nära håll mera grön, försvinner mellan träden brant nedom
våra fötter. — Något närmare oss än midten af taflan draga
höjderna ihop sig från båda sidor och nå nästan ända fram
till älfven, som härigenom kommer att passera liksom en väldig
port. Och som portstolpar stå två grå och grönskäggiga jättar,
Rasaberget på norra sidan och Vattaberget på den södra, båda
med mycket karaktäristiska drag. Landet bortom denna port
ter sig från vår nuvarande ståndpunkt mer som en »aningens
värld», men hitom den ha vi i klara drag Ragundabygden
lifs-lefvande. I midten, som sagdt, älfven som det mest lifgifvande
elementet. Stränderna höja sig här nedom forsen till tvärbranta
brinkar af ansenlig höjd, på några ställen med tendens till
ni-pa-bildning, och vid brinkarnes rand vidtager omedelbart den
betydliga odlade högplatån med åker och äng och välbyggda
byar iriom löfträdsram. Där på andra sidan lyser den hvita
kvarnbyggningen på klippan, som skjuter ut i forsen och strax
bredvid tvåvåningshusen på Hammaren, handelsbod och allt
hvad det är, och längre upp i det gröna: hotellet och de andra
brunnshusen och byar och gårdar längre bort. Och här på
norra (eller rättare nordöstra) sidan högt belägen den ståtliga
hvita kyrkan, hvars korsprydda tom skimrar som en fyrbåk
för hela dalen, då solen bryter fram mellan molnen. Och ända
ute på brinken synes mellan gamla träd det höga spetsiga taket
af den lilla kyrkan från 1300-talet, nu endast ett
vördnadsbjudande minne. Och så ha vi prästgården, storbyggd men
ytterst enkel, och »kyrkslättens» alla gårdar o. s. v. — Hvilket
sceneri med alla dessa terrängskiftningar från älfvens yta upp
genom brinkarne, mellan gärden och gårdar och ända upp på
bergjättames hjässor! Ar det icke något att måla, det här?
Se, just nu, när solen bröt fram igen!
Mest draga dock älfven och forsen; till dem återvänder
blicken helst. Och så följer den älfvens krokar uppför allt
längre och fördjupar sig bland uddarne och åsarne där i fjärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
