Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
till knäs, och gräset till höfterna — och det samtidigt med
missväxten i Upland. Men om man också häruppe gör af sin
jord, hvad man kunde, det blir en annan fråga. Resande
landt-män från sydliga landskap, där man af vana eller tvång lägger
all möjlig energi i sitt landtbruk, skaka här på hufvudet under
bedröfliga gester öfver, huru litet man tillgodogör sig den
odlingsbara jordens skatter häruppe. Och orsaken är ju känd.
Skogame ha gifvit en mera lättvunnen inkomst.
Yi voro ju på väg till gamla kyrkan. Genom att vända
sig till kyrkvaktarn kan man få komma in, men är man rädd
för alltför mycken ciceronvänlighet och hellre ensam med sina
tankar och fantasier i gamla minnens tempelgård, kan man ock
reda sig tämligen bra på egen hand. På östra sidan just vid
koret finnes ett fönster utan rutor, genom hvilket man
visserligen inte kan (eller bör) krypa in, men dock kan få en ganska
god föreställning om både det hela och detaljerna. Af mesta
intresse är altaret med dess ålderdomliga sniderier och groft
skurna bilder, svagt skimrande i reminiscenserna af en primitiv
färgläggning och förgyllning. Ett moderniseradt skönhetssinne
från i dag lär väl finna dessa helgon och änglar »förskräckliga»,
men tänk ändå, med hvilken rörelse barnafromhetens öga hvilat
på dem under generation efter generation. De hafva fyllt sin
mission — liksom kung David, träsnittet i den unge Viktok
Rydbergs psalmbok, så varmt besjunget af skalden.
Den stora nya kyrkan, som på afstånd pryder sin plats
i dalen så väl, är mindre intressant på nära håll och invärtes.
Ljus och rymlig är hon, men saknar såväl i den större
arkitekturen som i inredningsdetaljerna både den verkliga
skönhetens och den okonstlade naivitetens stämningsfullhet.
Yi hafva redan nämnt de två jättarne, Rasaberget och
Vattaberget, som hålla vakt på hvar sin sida af älfven och
som i hög grad bidraga att gifva trakten dess egendomliga
prägel. Det förras namn anger ett drag hos dess natur; också
bär det syn för sägen, ty cn lång, grå, trädlös strimma nästan
från hjässan till fotabjellet sticker alltid i ögonen och påminner
om ett af de sista rasen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
