Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
verdäcket, och äfven matsedeln tycks vara inne i den rätta
stämningen: lax, hjortron, smultron.
Och så fortsättes färden. Under timme efter timme åter
samma hänförande taflor. Bland detaljerna särskildt berömd är
timmersläppningen i »Glimå-rännan», hvarom se handbokens
målande beskrifning. Under de nedre milen vidgar sig älfven,
blir bredare och grundare; det visar sig, hur väl ångaren är
afpassad efter förhållandena, då den måste leta sig fram mellan
bankarne på några få fots vatten. Strändernas odling tilltar.
Landskapet säges här börja påminna om det vid
Ångermanälf-ven, mindre vildt än det för Indalsälfven rent typiska.
Hvilken af de två systrarne vinner priset? »Indalsälfven», säga
ett par turister, som nyss farit uppför den andra. Och det
påstås att Indalsälfven t. o. m. lugnt kan täfla med kontinentens
mest berömda floder. »Ta bort riddarborgarne vid Rhen»,
säger en berest man ombord, »och säg, hvem som i sig själf är
skönast, den med sina brunstekta vinberg eller den här mellan
sina gröna skogshöjder? Valet blir ej svårt». — »Och om
man tänker på vattnet, hvar fins i en tysk flod maken till
detta klara vatten, som man ser stenarne på bottnen igenom.
Det klara vattnet hörde till hvad som mest förvånade
ärke-hertiginnan Stephanie, då hon for här?» — »Jo», svarade
kaptenen henne, »det här är inte »die schöne, blaue Donau», det
här inte». — En ny detalj i taflan är de stora timmerflottarne,
som drifva utför, mödosamt styrda under knog vid väldiga åror
framtill och baktill.
Tre timmars färd har slutligen fört oss till Bergeforsen,
som är ett märkligt ställe ej blott genom sin fors och sin
ståtliga bro utan än mer såsom slutpunkten för den älfnatur, vi
hittills lärt känna och beundra. Här taga vi afsked ej blott
af ångaren Indalen utan af den Indalsälf, vi följt ända från
Ragunda, den ständigt föränderliga, forsfyllda, mystiska mellan
»vildsköna» stränder, ty här nedanom har den en helt annan
natur. Ett tack i af skedets stund! Och ännu ett erkännande,
att vår beskrifning alls icke kunnat göra dig rättvisa, sköna
älf. Ett är visst, vi hafva lärt känna dig såsom ett af vårt
fosterlands allra skönaste smycken, värdt vår stolthet, vår kär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
