- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
257

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

257

lek, värdt att längtas till af hvarje svensk, som fått sinne för
naturens härligheter, värdt att ses och aldrig glömmas.

Färden fortsättes å skärgårdsångaren Turisten, nu på en
bred flodyta mellan jämförelsevis låga, odlade stränder. Har
vårt intresse förut varit upptaget af naturen i all dess
ursprunglighet, fängslas det nu nästan uteslutande af de i starkt
crescendo tilltagande uttrycken för den mest intensiva industri.
Timmer, timmer, timmer; bommar, bommar, bommar; såg vid
såg vid såg vid såg! Ännu dock en tanke åt naturen, åt
älf-vens vackra deltaland med uppslammade, nybildade holmar, där
botanisten studerar en ny vegetations gradvisa uppkommande
och förändringar.

Utkomna på Stora Sågfjärden — nej, förlåt, den hette
visst Kringelfjärden — få vi af kaptenen, ytterst vänlig såsom
alla på denna led, låna en karta öfver sågverken, hvilket är
för väl, ty det började just gå kring-kring i våra hufvuden.
Ja, detta är ock eu del af fosterlandet, och en mycket
betecknande del af dess lif utåt ligger i starkaste möjliga
koncentration framför oss. Det har sina goda sidor, detta sjudande lif,
denna rastlösa ifver att tillgodogöra sig fosterlandets rika
tillgångar. Men det har ock andra. Månne ej en del af landets
hjärteblod förrunnit på samma gång som dessa millioner
stockar år efter år? Månne ej sågklingorna skurit mer än en
farlig, svårutplånlig rispa i Sveas dräkt och anlete? Tyst, hörs
ej ett ljud af Grottekvarnens gång mellan sågarnes rassel och
plankornas fall? Säg oss, siare! — — — När vinningslysten
egoism är landsförvist, när endast fosterlandskärlek och
människokärlek styra den hand, som fäller och förädlar
Norrlands-skogarnes träd, då skall denna syn blifva oblandadt glädjande,
och endast glada sånger höras mellan sågarnes rassel och
plankornas fall.

Fr. Clason.

Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1896.

17

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0361.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free