Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
259
kände också alla ejderbon och hade vid hvart och ett
nedstuckit en numrerad sticka. Vi gingo först invid stranden utmed
den öfver 50 meter höga, lodräta bergväggen till den
nordvästra udden, den s. k. Spangändan, där jättelika fyrkantiga
block ligga kastade om hvarandra nedanför berget. Midt på
bergväggen syntes ingången till en fullkomligt otillgänglig håla,
»Rindhålet», hvars öppning delvis döljes af en tät och flera
meter lång matta af murgröna, som i rika festoner hänger
lodrätt nedåt. Hvarje sten, likasom hela berget, var en enda
samling af petrifikater, ortoceratiter, enkrinitstjälkar, koraller m. m.
Öfver oss kretsade hundratals sjöfåglar, tordmular, måsar och
tärnor, och här och där sam en ejderfamilj fram på den för en
lätt bris krusade hafsytan.
Vi letade oss från stranden utefter en brant stig upp på
den vidsträckta höjdplatån, som upptager största delen af ön.
Marken är här nästan alldeles steril såsom på Olands Allvar.
Den sällsynta Adonis vernalis sköt fram sina fina blad och
utsökt vackra gula blommor ur bergspringorna och hamnade
såsom ett välkommet byte i våra portörer. Här var man nära
att trampa på en rufvande ejderhona, där skuttade en skrämd
hare upp midt framför ens fötter. At sydost sluttar bergsplatån
långsammare ned mot hafvet. Nära stranden funno vi i en
grotta, bildad af en stor, lutande stenplatta, en mängd
människoben, som tillsammans bildade ett helt skelett. Var det
möjligen någon skeppsbruten, som här sökt skydd för storm
och regn och som ensam utandats sin sista suck? — Längre
mot öster på höjden sågo vi ett ensamt träd. Detta beskrifver
redan Linné i sin gotländska resa på följande sätt: »Här of van
uppå låg en stenhög af en famns högd, hvarpå växte en ask
af två Famnars högd, och lika bredd i kronan, hvilket var det
enda trädet uppå Carlsöens höga fält, och lyste långt bort för
Siöfarande, som härefter dömde sin kosa.» Nu var asken
nästan alldeles förtorkad. — Vi slogo oss ned på en gräsmatta
nära branten. Djupt under våra fötter, så långt ögat kunde nå,
det skimrande hafvet rundt omkring och öfver oss en blå
him-mel, vattrad af hvita cirrhusmoln. Hela den vilda, men
tjusande taflan lifvades genom svärmen af fåglar, som flögo fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
