Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
Klockan mellan fyra och fem på morgonen anlände jag i
sofvande tillstånd till Västervik. Något senare stod jag upp,
gick i land och hälsades genast välkommen af en med
tjänste-mössa försedd man från Hotell Larsson, som frågade, om han
fick ta mina saker. Jo, min ränsel kunde han få den äran att
bära till hotellet samt tillsäga om kaffefrukost klockan sju.
Därpå gick jag ut för att se mig om uti staden, som jag för
första gången gästade. (Jag är i det fallet lyckligare än H. M.
Konungen, att jag har ännu många städer i Sverige osedda.)
Staden såg, ehuru omorgnad, rätt prydlig ut och folket, att
döma efter de i fotografiskåpen å husknutarne utställda prof,
städadt och hyggligt. Det mest anmärkningsvärda tycktes mig
vara parken, kyrkan, kyrkogården samt ett gammalt fattighus
af sten. Den märkvärdiga ruinen Stäkesholm, utanför staden,
brydde jag mig inte om att söka upp. Hade jag kommit tolf
timmar förut, kunde jag fått se ett storartadt skådespel, som
på följande sätt genom affischer å gatorna tillkännagafs:
»Nordens nyaste resande Cirkus
EQVISTRO
är kommen och gifver
Thorsdagen den 6 Juni kl. 8 till 10 e. m.
Första stora Galaföreställningen.
Sällskapet består endast af l:a klassens artister.
Däribland den ende svenske clownen, som finnes, Olle (urkomisk)»
Att ej få beundra urkomikem Olle var hårdt, men är det
något bevändt med honom, tänkte jag, kommer han nog till
Berns salong längre fram, och då kan jag få godtgöra det
försummade.
Efter intagen frukost på hotellets balkong med utsikt öfver
Gamlebyviken satte jag ränseln på och anträdde min vandring
— först till den 21/4 mil från staden belägna köpingen Gamleby
(gamla Västervik). Hit hade jag visserligen kurmat fara på
järnväg ett par timmar senare, men nu var jag fotgängare och
ämnade såsom sådan inge aktning både hos mig själf och andra.
Vägen, som genast drar sig något åt väster ifrån viken,
har närmast staden utseende af en allé och går därefter genom
en vacker, väl odlad och lindrigt bruten bygd. Det mest ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
