Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
märkande draget är den rika växtligheten. Öfver allt löfskog
hvaribland stora präktiga ekar; det är, som vore man i
Stockholmstrakten åt Djurgårds- eller Hagahållet. Efter en
half-timme korsar man Västervik-Norsholmsbanan, som här har en
station med det trefliga namnet Jenny. Vädret var härligt,
och som det regnat dagen förut, slapp jag äfven dam. Nu
gälde det att komma väl öfverens med min ende reskamrat,
ränseln, hvars vikt jag lyckats nedbringa till 3,5 kg. Jag fann
det genast enformigt att bära honom på ryggen hela tiden,
hvar-för jag hittade på flera andra olika sätt. Ibland bar jag honom
i ena armvecket, ibland på paraplyhandtaget, uppsatt som
kläd-hängare snedt öfver axeln — de vandrande gesällernas vanliga
grepp — ibland lät jag kamraten glida ned efter ryggen för att
stanna som turnyr, under det att jag med bärremmarne i
armvecken höll paraplyt med en hand om hvardera af dess ändar
framför lifvet. (Förlåt omständligheten, men ämnets vikt
kräf-ver tydlighet framför allt!)
På detta sätt bar det framåt i en grönskande och leende
bygd, hvarunder jag såg ett hyggligt och väl utseende bondfolk.
Särskildt nöje gjorde det mig att möta små snälla och
rensnutna barn på väg till skolan med katkes och naturlära i
handen. Med en och annan äldre medvandrare gaf jag mig nu,
liksom alltjämt på färden, i samspråk för att höra, hvad
går-darne hette, och hur deras ägare skötte sig. Med detta
senare tycktes det, ledsamt nog, vara många gånger både si och så.
Till min förvåning talas här inte alls småländska utan
dialekten liknar östgötamålet.
Jag var nu kommen till den vackra sjön Hjorten nära
halfvägs till Gamleby, under det att trakten alltjämt behöll sitt
vänliga tycke. Vid Almvik närma sig järnvägen och den nu
härmed sammanlöpande landsvägen till kusten, och här kommer
ett synnerligen vackert stycke ända fram till köpingen. På ena
sidan den ståtliga hafsviken med löfprydda skär och holmar,
på andra sidan fält och kullar med ek och björk, fur och gran,
hvaribland hvita herregårdar och röda bondstugor här och där
framskymta. Hela naturen stod nu i sin rikaste fägring.
Kastanjeträden invid herregårdarne hade ännu ej alldeles blomma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
