- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1896 /
292

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

292

När vi 2 1/2 timme senare åter passerade samma ställe, var allt
tillfruset. Efter en half timme uppnådde vi platån, ur hvilken
några låga och korta stenåsar uppsköto ur isen. Platån var snart
öfvergången, och så stodo vi vid drifvans nedre rand, seende
uppåt mot den högt öfver oss liggande toppen. Drifvans
sido-yta åt platån, troligen enda hållet man kan komma upp ifrån,
tillät icke uppklättring i rät linie, men genom att klättra i
sicksack lyckades vi komma upp. På den hårda drifvan låg
styckevis lös, kvartersdjup snö. Ingenstädes lyckades jag, oaktadt
flera försök, med piken på min isyxa stöta genom drifvan.
Flerstädes i sluttningen mot platån tyckas sprickor finnas. Dessa
synas ej alltid, emedan de ofta täckas af en tunn snöskare. Så
var åtminstone händelsen med en större remna, hvilken vid vår
nedfärd från toppen så nära hade kunnat begraft oss båda.
Abra-hamsson stötte sin fjällstaf ned i renman och förlorade balansen
därvid. Ej anande att remnor funnos här, begagnade han stafven
till stöd under nedklättringen på motsatt håll mot det under
uppfärden. Om, som jag tror, sådana fallgropar fler än på
detta ställe finnas, blir högsta toppen alltid farlig att bestiga.
Genom sin öfriga beskaffenhet är den, äfven utan sådana,
alltid respektingifvande. Uppklättringen så väl som
nedstigningen är ohyggligt brant. Ögonblick kommo stundtals, då
jag-velat vända och klättra ned igen, hvilket ej så lätt kunde
göras. Under uppstigningen hade vi ondt af häftiga, tidvis
kommande vindilningar från NO. Det dröjde nära 1/2 timme, innan
vi stodo på toppen. Björling säger: »att toppen är kullrig».
Detta synes mig vara en nog obestämd beskrifning. Öfre
toppytan kan snarare liknas vid »en lutande båtköl» samt är så
smal, att icke flera än två å tre personer få plats där. Vid
min bestigning låg en half alns löst snölager däruppe.
Öfver-hängande drifvan ligger tätt invid ens fötter. Den sträcker sig
några alnar utåt i NV. At Kebnevare i N tyckes äfven finnas
en liten öfverhängande drifva. At inget af dessa håll är rådligt
aflägsna sig från själfva toppen. Från början af det isplatån
omgifvande nedre isfältet hade vi användt en timme, innan vi
hunno toppytan samt från tältet i Tjäktjadalen 7 timmar, in-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1896/0400.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free