Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
GUNNAR ANDERSSON.
På Gamlaberget, beläget något VISTV om den nuvarande
grufvan, skola i urgammal tid fäbodar ha funnits, till livilka
sägnen berättar, att en bock bragt den första underrättelsen om
malmstreckets tillvaro, och här skola ock de första
bergsbruk-arne ha byggt sina hyddor. Med all sannolikhet ha de tidigaste
verkliga bergsmännen varit inkallade tyskar, hvilkas språk lämnat
spår efter sig i namn på ställen, personer, sysselsättningar och
föremål. Dessa tyskar kallades »mästermän» och ställas i äldsta
privilegierna (1347) i motsats till »allmogen». De ägde
emellertid full svensk medborgarerätt och voro enligt tidens sed
sammanslutna i ett gille till inbördes hjälp och nöje. I »Sancti
Orgiens» (St. Görans) gillesstuga, som lär ha funnits ungefär
där nu Palu gamla kyrka är belägen, höllo mästermännen
bröllop och gästabud, afgjorde sina tvister och öfverenskommo om
sina angelägenheter. Gillets stadgar föreskrefvo bland annat,
att »om nu någon blir sjuk, medan man i gillet dricker, så böra
de af gillesbröderna, som äro hans grannar, första dagen hämta
honom en kanna öl om ett stop och därtill mat, men de
följande dagarne må han själf ombestyra hämtningen. Blir någon
gillesbroder fattig eller sjuk, så att han tarfvar hjälp af gillet,
så skall ålderman se om honom, till dess han dör eller till dess
han tillfrisknat; dör han, skall hanbegrafvas på gillets bekostnad».
Sådan var den omvårdnad de likaställde ansågo sig böra lämna
hvarandra vid det fjortonde seklets slut.
Den egentliga förvaltningen handhades af de 14 rådmän,
som de till ett skrå sammanslutna mästermännen och troligen
äfven de egentliga arbetarne, »allmogen», valde, men hvilkas
makt dock inskränktes af den rätt konungens fogde sedan
gammal tid utöfvade. Han var bevaltaren af kronans intressen
och i viss mån nog också medlaren i de konflikter, som
upp-stodo, då bergsmännens och deras arbetares stridiga åsikter på
våldsammare sätt gjorde sig gällande, liksom ock den högsta
dömande myndigheten, hvilken afgjorde öfver »lif och hand».
Själfva bergsdriftens tekniska sida synes ha haft sina
representanter i två bland rådmännen, hvilka fingo titeln bergmästare.
Om det sätt, på hvilket brytningen och kopparberedningen
be-drefvos, blir senare tal. De tvistemål, som med anledning af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
