Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
GUNNAK ANDERSSON.
vunnos 1 371 335 skeppund (206 960 000 kg). Knappast skulle
Sverige kunnat bära storhetstidens militära
representationskostnader, om det ej haft Kopparbergs grufva att ösa ur!
Huru afkastningen växlat sedan år 1630 framgår af
omstående figur, hvilken på sitt sätt ger en den fullständigaste
och noggrannaste bild af den världsberömda grufvans historia
under de senaste århundradena. Summan af allt hvad den
lämnat kan enligt de ganska fullständiga upplysningar, som finnas,
anslås till det oerhörda beloppet af 500 000 tons, värda
omkring en milliard kronor. Ingen koppargrufva i världen torde
ännu nått detta tal. Det var också ej underligt, att under de
sextonde och sjuttonde århundradena, då utbytet var så rikt,
att t. ex. en enda bergsman såsom Anton Trotzig ensamt i
afrad till kronan 1651 kunde betala 299 skeppund, motsvarande
i dåtidens mynt 8 000 riksdaler, vällefnad och själfmedvetenhet
i hög grad tilltogo bland dem, som byggde och bodde kring
Kopparberget. Till och med en person med sådana vanor som
monsieur C. d’Ogier, sekreterare vid do« utomordentliga franska
ambassad, hvilken 1634—35 besökte Sverige, klagar, att han på
sin slädfärd till Falun »var utsatt för många farligheter af köld
och snö, men i synnerhet för öl och vin, emedan fara var, att
blifva dränkt i spanskt, rhenskt och franskt vin, under hela
vägen till och från Falun», och han uttalar sin förvåning öfver
att där ej anträffa »någon slarfvig och uthungrad allmoge»
såsom i Frankrike. Hvarken hos bergsmännen eller deras
arbetare synes medeltidens trotsiga och vidlyftiga vanor i
nämnvärd grad blifvit mildrade. Om lifvet häruppe äger man från
slutet af det sextonde seklet en målande skildring af Olof
Terserus, hvilken 1598 blef prost och kyrkoherde i Leksand,
och dog 1617. Det förstnämnda året skrifver han:
»Bergsmännen öfverträffa ganska mycket de öfriga
dal-karlarne i vett och försiktighet, de använda vid förefallande
omständigheter bättre urskillning, mera öfverläggning och
rådplägning med andra. Genom den handel de dagligen drifva
med utlänningen lära de sig framför andra både slughet och
umgängsamhet. Det är nästan otroligt hvad ymnighet af järn
och koppar de årligen tillverka; och förskaffa ej allenast våra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
