Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STORA KOPPARBERGS ORtfFVA.
17
Kopparbergets viktigaste bergart är kvartsit; den består
af mineralet kvarts, på kemiskt språk kiselsyra, eller den
vanliga sandens hufvudbeståndsdel. De enskilda mineralkornen äro
emellertid här kantiga och med sina ytor sammanpassade, så
att det hela bildar en hård, gråaktig, fettglänsande bergart. I
kvartsiten ingå emellertid i mindre omfattning äfven andra
mineral såsom glimmer och inom vissa partier, eller just de, som bilda
grufvans malmer, framför allt kopparkis. I malmerna, för hvilka
nedan utförligare redogöres, ersätta detta och andra »nyttiga»
mineral i större eller mindre grad kvartskornen; i ju större
omfattning detta är fallet, desto värdefullare är malmen. Själfva
kvartsiten synes vara en alldeles lokal bildning inom den gråa
gneis, som utgör en af traktens hufvudbergarter. — Gneis är,
som bekant, en grofkristallinisk blandning af mineralen kvarts,
fältspat och glimmer, liksom granit, men olik denna genom en
mer eller mindre tydlig skiffrighet. Då grofleken på kornen blir
mindre, så att de ej längre tydligt kunna urskiljas för blotta
ögat, kallas den bergart, som består af de nyss nämnda
mineralen, granulii eller hälleflintgneis, och sådan begränsar delvis
kvartsitområdet kring Falun.
I sprickor inom nu nämnda bergarter har vulkaniskt
material af olika kemisk beskaffenhet uppträngt, och denna, jämte
olikartade stelningsförhållanden m. m., har gjort, att till utseende
och sammansättning skilda bergarter uppkommit. En grupp af
dessa äro de här sedan gammalt med namnet trapp betecknade.
De kallas numera dioriter, bestå af mineralen fältspat och
horn-blende samt uppträda isynnerhet inom grufområdets östra del,
där de gångar de bilda äro så starkt veckade, att de ofta äro
sönderslitna (jämför kartan) och omvandlade. En annan grupp
är felsiterna, hvarmed förstås bergarter af granitens kemiska
sammansättning, i hvilka på grund af en hastigare stelning de
enskilda mineralkornen blifvit ytterst små, med undantag af enstaka
kristaller af fältspat, som ligga inbäddade i den finare
grundmassan och därigenom åt bergarten förvärfva namnet porfyrisk.
Som af kartan synes, uppträda dioritgångarne dels för sig, dels
åtföljande felsitgångarne och då på båda sidor flankerande dem.
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1897. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
