20 (Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897)

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

20

GUNNAR ANDERSSON.

nedan omtalade »Storgrufvestoten» uppkommit. Som af figuren
å föregående sida synes, liknar denna kis en upp- och nedvänd
sockertopp; dess massa utgöres hufvudsakligen af kvartsit, hvilken
mer eller mindre starkt inpregneras af enbart svafvelkis, s. k.
»kismalm», eller ock af sådan jämte kopparkis, »blötmalm». Det
är denna senare, som under äldre tider lämnat den öfvervägande
delen af grufvans malmfångst; dock synes kisernas olika delar
varierat i hög grad i rikedom. Numera gifva de ungefär 1/8 af
malmen med en kopparhalt af 2—3 °/0. — Kisema omgifvas,
som nämndt, i regel af skölar och i dessa ha fordom grufvans
rikaste malmer vunnits. Här bröt man sträckvis tät, helren
kopparkis under ganska lättillgängliga förhållanden; denna malms
enda fel var, att den så snart tog slut. Skölmalmerna äro
numera alldeles utbrutna inom Kopparbergets grufvor.

* *

Sägnen förtäljer, att den första malmbrytaren vid Stora
Kopparberget var en bock. Med hornen rödfärgade af i ytan
lösgjord, vittrad malm, kom han hem. Hans ägare letade ut
platsen och vunno den första malmen medelst dagbrytning, deras
efterföljare likaså. På den tiden utvalde en hvar sitt ställe, förde
fram sin ved och tände sitt bål. Den upphettade marken sprang
då sönder och malmen var lös. Men då malmbrytarnes antal
växte, kunde ej hvar och en ha sin lilla fläck och sin malmgrop

— fossata kallas den i de gamla latinska medeltidsurkunderna

— utan bestämmelser utfärdades för den ordning, i hvilken
bergsmännen ägde att hämta sin malm. Hvar och en hade
årligen en viss tid på sig att bryta, hvad han behöfde, men då den
tiden var ute, måste han ur grufvan med sin ved och sin malm.
Hela lagerbyggnaden vid Kopparberget är emellertid sådan, att
man måste bryta på djupet; nedåt gick det, oaktadt den
fullständiga planlöshet i arbetena, som måste blifva en följd af att
hvar och en bröt uteslutande på det sätt han tyckte för sig
fördelaktigast. Därigenom bildades stora, djupa, uppåt öppna
gropar eller s. k. stötar, af hvilka de tre på den stora
kis-stocken lagda, Skeppsstöten, Bondestöten och Blankstöten, voro

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/stf/1897/0084.html

		Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 / 20 (1886-1951) Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|