Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
GTJNNAR ANDERSSON.
grufvan men för öfrigt varseblifves alls intet annat än massor
af slagg, som bilda hela små berg, mellan hvilka man
underhåller vägar, afsedda för de små enspända kärror, som
användas till malmens transporterande.»
»Måndagen den första juli gingo herr de Monnier, herr
Sommeretjx och jag för att se grufvorna. Alla tre måste vi byta
om dräkt hos en af gruffogdarne vid namn Bentzel; man gaf
oss knäbyxor, lifrockar, jackor, peruker och hattar,
hvarför-utom hvar och en af oss erhöll en förare. Vi stego först
ned till botten af ett mycket stort dagbrott*, mer än 100
famnar bredt och omkring 150 fot djupt, dit man går på trappor,
som dels äro uthuggna i berget och dels äro byggda af trä,
där ingen bergvägg funnits. Våra förare buro flera bundtar af
långa granstickor, af hvilka hvar och en af dem tände en, då vi
nått dagbrottets botten »— man jamföre omstående gravyr af
Martin. —» I det ljus, dessa bloss spredo, marscherade vi, hvar
och en med sin förare framför sig, in i en mycket trång håla. Vi
stego först ned för ett stort antal trappsteg, som, inhuggna i berget,
bildade en krokig väg till en fyrkantig sänkning af tre eller
fyra fots bredd och minst trettio fots djup. Vid två sidor
var hålan försedd med stegar, som man nödgats binda
tillsammans två och två, för att de skulle nå ända till botten. Innan
våra förare stego ned, togo de sina bloss i munnen för att
kunna hålla sig i stegarne med båda händerna. Hvar och en
af oss steg sedan efter sin förare, och vi nådde slutligen
sänkningens botten. Vi fördes därpå in i en mycket trång gång,
där vi efter några stegs promenad funno 8 eller 10 män,
hvilkas enda beklädnad utgjordes af ett par byxor; de stodo
nedböjda mot botten, och endast skenet från några torrvedsstickor
tjänade dem till belysning. Vägen var så smal, att vi knappt
kunde passera förbi dem, hvarförutom värmen, som utstrålade
från hålans väggar och som förökades af förarnes brinnande
bloss, var nära att kväfva oss. — Största delen af de smala
vägar, som förbinda arbetsrummen med hvarandra, äro försedda
med en träränna, tjänande att styra hjulen på de kärror, i
hvilka malmen medelst hästar framskaffas till de talrika schakt,
* Storgrufvestöten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
