- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
45

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SOLFÖRMÖRKELSEEXPEDITIOXEN HEL STORA SJÖFALLET. 45

på att på förstutrappan tömma den sista kaffekoppen. Andra
gå lömskt omkring med sina fotografiapparater. Men de flesta
sitta inbegripna i lappskostoppning. Af de blågröna höflätorna,
som bärarne medföra, bäddas riktiga små fågelbon åt fotterna.
I dag måste det ske med omsorg. Det gäller Muddusmyran!

Yår älskvärde canadensiske målare, som nyss fått
färdig-stoppadt, förklarar med tillfredsställelse, där han står bredbent
och nöjd, att det känns, som om han vore »walking in the air».
Bredvid honom sysslar lappen Bimpi med sin börda. Rimpi är
en framstående deltagare i expeditionen. Tre blanka
skidlöp-ningsmedaljer bär han på bröstet och spänna i kan han, när
det behöfs, så att det gnistrar om det, vare sig det är fråga
om att sköta en yxa eller det gäller att ro i kapp med
Kalix-pojkarne. Vid Rimpis sida står lappgubben Ivar och stoppar
fridfullt »finska blader» i sin lilla pipsnugga. Mot Rimpis
hvit-glödgade energi verkar den gamle Ivars säfliga och lugna humor
lustigt kontrasterande. Det är omöjligt att se dem båda utan
att fatta intresse för dem. De äro från första stund
expeditionens favoriter.

Men hvisselpipan ljuder. Bärarne kasta sina bördor på
axlarne och det långa tåget sätter sig i gång. Aborrträsk är
den sista utposten mot det mörkaste Lappland, »the good bye
of civilisation», som någon under samtal med våra engelsmän
så poetiskt uttryckte sig.

Den natur, som nu vidtager, är hvarken ful eller enformig,
såsom vi till hälften föreställt oss. An slingrar sig stigen
genom furuskog upp på någon höjd, hvarifrån blicken förlorar
sig öfver blåa vidder bort till aflägsna berg, medan en lätt bris
af fjälluft och skogsdoft kyler så skönt mot pannan under den
strålande varma sommardagen. An bär det utför och vi komma
ned till någon gren af myren. Den ligger grön och jämn som
ett golf lysande af mogna hjortron. Tvärs öfver den går en
snörrät, oändligt lång spång af fem bredvid hvarandra liggande,
afbilade trädstammar. Spången är omgifven af blågröna
videbuskar, öfver livilka man ser bärarnes gula säckar röra sig fram
i en lång linie. Då och då öfverskrider man en muntert
sorlande bäck. Är man varm och törstig, så är det intet, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0109.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free