Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I.OUIS ÅMÉEN.
4fi
hindrar, att man stannar och tager sig ett bad. Bäcken håller
omkring 13 gr. Anser man detta för kallt, fastän det är
glödande varmt i solen, väntar man till nästa lilla förtjusande
skogssjö, som ligger där så romantisk, att man tycker, att man
minst borde vara nymf för att ha rättighet att bada där. Man
behöfver icke göra sig brådtom. Expeditionens särskilda delar
röra sig med så olika fart, att karavanen oftast har en
utsträckning af närmare en half mil. Men det gör ingenting. Innan
kocken hinner få maten färdig, är man nog framme vid
frukostplatsen.
Så går man på utan onödig brådska, och bäst det är, får
man se ett tiotal blåa rökhvirflar från lika många mygg- och
kaffeeldar uppstiga mellan hvitstammiga björkar. Här är
rastplatsen. Man utsöker sig ett bra ställe på den mjuka marken,
äter det så fritt från blåbär, som man kan, och lägger sig så
ned för att njuta af turistlifvets säkerligen intensivaste nöje,
den välförtjänta hvilan.
Efter frukosten går färden vidare på samma sätt. De
sumpiga stiillena äro spångade. Vi börja finna Muddusmyrarne
rent af trefliga. Förbi ett litet enkelt lappnybygge Jutsarova
går vägen ned till Jutsasjön. Här fraktas expeditionen öfver
så godt sig göra låter i två små båtar, de enda, som finnas på
sjön. Det är dock blott några minuters rodd, och strax på
andra sidan skall nattlägret slås. På en terass på Jutsavares
norra sluttning med präktig utsikt öfver Jutsasjön och dess af
majstångslika granar bevuxna uddar uppsättas tälten.
Turistföreningens flagg hissas i toppen på en kvistad björk. En eld
uppgöres så stor, att man där kan »koka en oxe», och det glada
sorlet från lägret klingar så muntert under granarnas kronor i
den stilla Lappmarkskvällen.
Sedan vi intagit vår konservmiddag af ärtskockspuré,
kåldolmar och ananas, är det snart tid att gå till livila. Det gäller
nu att bädda åt sig. På ett underlag af doftande björkris
utbreder man sina båda renhudar. Man får en tredje att rulla
ihop till hufvudkudde, om man så önskar. Man tar på sig en
ulster, drar myggfloret öfver hufvudet, sveper in sig i filten
och så är det klart.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
