Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
64
LOUIS AMÉKN.
våra karlar på en liten stund nästan ett helt ämbar fullt med
hallon, som helt och hållet ställde middagens konservpersikor i
skuggan.
Det är blott omkring en halftimme man behöiVer vandra
i denna stenöken. Dånet från Harsprånget förnimmes allt
tydligare, och då skymningen börjar falla på, skymta vi mot
fallets hvita bakgrund de röda väggarne af Turistföreningens
hydda. Den ligger på ett klipputsprång alldeles invid forsen,
som brusar förbi i hvitt raseri.
Vi spara med flit till morgondagen ett närmare beskådande
af fallet och göra oss i ordning i hyddans två rum. Eldar
uppgöras i spisarne, och på golf och britsar bäddas med
renhudar. Vi kasta en blick i hyddans namnbok och erfara, att
Harsprånget numera ganska ofta besökes äfven vintertiden af
skidlöpare. Bland andra anteckningar i boken af mer eller
mindre högstämd och lyrisk art förekommer också en utgjutelse
af en mera praktisk poet:
»Så hett skiner solen genom fönstern in,
Här behöfdes så väl en gardin» o. s. v.
Men det började nu bli tid att tänka på våra försvunna
vänner. Vår gissning hade nämligen besannat sig. Vid
Harsprånget funnos de icke. Det var nu nästan mörkt och omöjligt
att se bläckningarne på trädstammarne. Natten var lyckligtvis
både ljum och torr och en natt under bar himmel, då man
har tändstickor i fickan, är under sådana förhållanden ej någon
farlig sak. Icke desto mindre ägnades många medlidsamma
tankar åt »barnen i skogen», och vi sökte utfundera, hvad de
skulle företaga sig, då de märkte sitt misstag. Tre möjligheter
stodo dem öppna. Att gå tillbaka och söka finna reda på
af-vägen till Harsprånget. Att, om detta ej lyckades, återvända
till Porjus. Och slutligen att från Liggavägen sätta kurs rakt
västerut tvärs öfver den obanade skogsmarken, tills man
träffade den paralellt med Liggavägen framrinnande Luleälfven,
hvilken man sedermera kunde följa uppför ända till Harsprånget.
Den sista utvägen låg närmast till hands för så oförskräckta
sportsmän, som våra tre bortkomna vänner, men i anseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
