Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I HEMBYGDENS SKOGAK OCH DALAE.
81
han kom ut, fick han se, att det lyste så grant i närmaste
stuga ute på vallen, och eldgnistor fl ögo upp genom skorstenen,
så de’ såg ut som en eldkvast. Han gick till fönstret och
tittade in, och då såg han, huru jordbyggarne svängde om och
dansade därinne, under det en liten spelman, klädd, likasom de
öfriga manliga deltagarne, i röd toppmössa och gråa knäbyxor,
spelade och stampade takten. Så snart gofar fått syn på dem,
försvann all rädsla hos honom, och han fick nu se, att det var
bröllop. Bruden bar en strålande guldkrona. Hennes korta
dräkt var blå till färgen med breda röda kanter och slöts till
hennes midja af ett bredt silfverbälte, från hvilket hängde en
mängd granna prydnader, som glänste i eldskenet, då hon i
dansen svängde förbi den sprakande brasan. Dansen gick så
kvickt, att gofar ej kunde se de dansandes fotbeklädnad —
han såg endast något, som blänkte och glänste på deras fotter,
under det de svängde omkring. Och det var en så underlig
klang i spelet; än hördes det långt, långt bort, än var det, som
om det kommit från en djup graf, och än som om hela luften
varit full med musik, och han blef så underlig till mods. Han
visste icke, om han var vaken eller om han sof, om han lefde
eller var död; och då han vände sig från fönstret och tittade
omkring sig, såg han en skara unga, vackra jordbyggareflickor,
som räckte honom händerna och ville dansa med honom. Det
var särskildt en, som var vackrare än alla de andra, hvilken
kom alldeles intill honom och med ett tjusande leende sträckte
ut armarna mot honom och ville dansa med honom. Då
började han skälfva i hela kroppen och stod färdig att kasta sig
i hennes famn, men i samma ögonblick fick han höra en röst
från närmaste stuga. Han lyssnade och hörde någon läsa
Fader vår, och i detsamma försvann synen, men fiolspelet och
dansen hördes ännu. Då försökte han själf läsa Fader vår»
men han förmådde ej frambringa ett ljud eller röra en lem —
han stod där mållös och stel. Då hörde han Fader vår läsas
en gång till och ännu en gång, men tredje gången det sades
amen, tystnade äfven fiolspelet, och han återfick förmågan att
tala och röra sig. — Jag minnes så väl, att då gofar slutat
denna berättelse, brukade han sucka så tungt och sitta en lång
Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1897, 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
