- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
83

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I HEMBYGDENS SKOGAR OCH DALAR.

83

midt emot oss Sällsjöfjället, Hittingsfjäll och hvad allt de heta,
under det Skutan höjer sin massa mot skyn i fjärran. I väster
framskymtar Sylfjällets hvitglänsande spets öfver en kedja af
mindre fjälltoppar, som synas höja sig helt nära, under det att
därnere rakt framför oss mellan lodräta jättestup af mer än
tusen fots höjd ligga de trolska Dörsjöarne, afspeglande i sitt
svartblåa djup de hemska klippbranterna.

Facilis est descensus, och vi befinna oss snart i en
pittoresk bäckdal vid nordvästra foten af fjället. »Klöfven»
af-lyftas från hästen, hvilken ifrigt angriper det saftiga fjällbetet;
eld tändes i en redan väntande rishög, och min kamrat och
jag taga oss ett uppfriskande bad i det iskalla fjällvattnet,
medan vår följeslagare kokar kaffe. Men vädret i fjällen är
ej att lita på; just som vi stiga upp ur badet, öfverraskas vi
af en strid regnskur, mot hvilken vi söka skydd för oss och
våra kläder under våra regnkappor. Men snart strålar solen
åter klart, och under muntert samtal förtäres en bastant
måltid, hvarefter kaffe drickes och piporna tändas med bränder
från den trefliga brasan.

Från den vackra guldlaxöringen, på hvilken det fordom
funnits rik tillgång i Dörsjöarne, öfvergick samtalet till
»Dör-sjörået», som fordom skyddade fisken härstädes och för hvilket
det ej var godt att råka ut, om man ej lyckades vinna dess
ynnest eller med bistånd af högre makter kunde »binda» det.
Jag hörde i min barndom talas om en gubbe, som stod mycket
väl hos detta troll. Han brukade smyga sig hit någon
torsdagskväll utan annat fiskredskap än metdoningar. Då ställde
han sig alltid på en sten och metade i djupet nedanför en
brant klippvägg och vände aldrig ögonen från vattnet, förrän
han dragit upp så mycket fisk, han önskade, vanligen ett par
fjärdingar eller så. Därpå kastade han i sjön, »till tack för
godt fiske», ett ben af ett människofinger, som tagits på
kyrkogården under en torsdagsnatt. Andra fiskare kunde få endast
dödskallar på sina nät och långrefvar, eller också kunde de
råka ut för något »oknytt», så att de aldrig nådde fram till
sjöarne. Jag undrar, om trollet lefver än?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free