Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
J. STADLINCr.
»Hur det är nu, vet jag ej», svarar Ekik, »men det vet
jag, att Olle på Bränna för en tjugo år sedan råkade ut för
något besynnerligt här. Han var på väg hit för att fiska och
hade häst och klöfjedon med sig. När han kom till dalen där
nere och hade endast några minuters väg till fiskarekojan,
tvärstannade hästen och började skälfva öfver hela kroppen,
och det var stört omöjligt att få honom ett steg längre. Då
band han hästen för att gå till kojan, men då han gått ett
litet stycke, började det susa och hvina omkring honom, såsom
om det varit den förskräckligaste storm, och det började fräsa,
braka och dåna mellan de branta klippväggarne, såsom om det
varit det värsta åskväder, oaktadt himmeln var klar och vädret
alldeles lugnt. Så började han skälfva, knäna ville ej bära
honom, och han kom aldrig till kojan, utan måste vända om.
Då han återkom till bäcken, hade hästen slitit sig lös och
sprungit uppåt fjället. Olle var ej den, som lät skrämma sig
i första taget, men då han kom till närmaste buhamn, där vi
träffade honom, var han blek som ett lik, och sedan dess har
han aldrig varit till Dörsjöarne.»
Yi hade inga planer på guldlaxöringarne i Dörsjöarne,
hvadan vi äfven fingo ostördt fara förbi dem och fortsätta vår
färd till Västra Arådalen.
Oväder i Västra Arådalen.
Västra Arådalens »buvall» ligger på västra sluttningen af
Hundshögfjället, vettande mot Arån, hvilken på omkring tre
kilometers afstånd flyter ned genom Arådalen söderut och
hvars svagare eller starkare brus spår vackert eller fult väder
åt »bu töser na». Fjällgranarne, som frodas där nere i dalen,
hafva sträfvat uppåt fjället, tills de, magra, vindslitna och
utsvultna, hafva tröttnat på vägen, där de nu stå än här och än
där med grånadt skägg, knotiga, krokiga och lutande, eller
dukat under för fjällstormarne och ligga multnande på
fjällsluttningen. Där granarne tröttnat äro fjällbjörkarne ännu talrika,
pittoreska och krya. Deras skaror betäcka kullarne och
fjällut-sprången öfver allt och tåga muntert allt högre och högre upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
