- Project Runeberg -  Svenska Turistföreningens årsskrift / 1897 /
97

(1886-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I BERGSLAGEN.

97

breder ett jämngrått hölje utöfver trakten, och bergens blå
höjder förlora sig i töcken, äro köld och snö att vänta. Genom
regntjockan varsnar man hvita skiftningar å bergens höjder.
Det blir mer och mer snö i regnet, och snart är snöfall öfver
bygden. Snön slår fast i löf och sådd, tynger blom och kvist.
Frost följer, som hämmar och bräcker hvad våren satt i lif.

Dock, hvad våren satt i lif är här härdigt. Utvecklingen
går fort, och inom få dagar är allt utslaget, »järnnätterna» äro
öfver; svalans pilflykt in i ladan är sommarens bud. Marken
höjer sina gräs och örter mot sol och luft, och det doftar
honung och surrar af en flygande insektsvärld. Full-löfvade
björkar stråla som brudar mot barrskogens bakgrund; än stå
de dungvis, än enstaka. Stigar och vägar äro torra, luften
hög och sval. Nu är tiden inne att irra i skog och mark, att
ströfva bland höjder och berg, där vida, härliga utsikter möta.

Hvarje gång jag efter någon längre tids bortovaro
återkommit till Bergslagen, har dess egendomliga blandning af
allvar, stillhet och leende tjusning mer och mer synts mig som
karaktersdrag hos naturen. Detta intryck får man isynnerhet,
då man kommer kanalvägen upp. Denna resa, som timme efter
timme, minut efter minut erbjuder de vackraste naturscenerier
med intressant omväxling af olika landskapskarakter, tillråder
jag hvar och en, som ämnar sig till Bergslagen. Det är en
färd genom holmrika sjöar, skogomslutna sund och kanaler, en
färd upp genom massor af slussar och förbi brusande forsar
med bruk och hyttor i sjudande lif. Man glömmer sent eller
aldrig de intryck, Strömsholms kanalväg till Smedjebacken
skänker.

När slutligen alla slussar passerats och båten glider ut på
Barken, öfverraskas man af den bestämda och plötsligt
framträdande prägel af Dala-landskap, som här möter. Först här
ser man de blånande bergen gå i kedja mot kedja i förtoning
bortom förtoning. På de långa, odlade bergsluttningarna ligga
gårdar samlade till mindre byar, och här och hvar i hagar stå
små lador — gråa och byggda på stolpar.

Svenska Turistföreningens Årsskrift, 1897. 7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 21:52:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/stf/1897/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free