Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
110
A. SCHULTZBERG.
nattisen skär kring hästens ben. Men så blir isen porös och
vattnet sipprar ned. Isen är ljus- och mörkfläckig. Den blir
landlös. Blott en och annan tar genvägen öfver och letar sig
fram till något ställe att komma i land.
Slutligen komma starka vårvindar från sunnan och västan.
Isen börjar skjuta sig vid stränderna. Den börjar »gå». Och
till Valborgsmässa, då eldar tändas på höjd och vid strand,
kan det hända, att sjön »sköljer», och lifliga eldar spegla sig
i nyuppgångna sjöar. Då hälsas våren, då skalla glädjerop från
höjd till höjd och det är, som om naturen toge del i ungdomens
fröjd öfver vårens väckelse till lif. Ekot har vaknat. Det
doftar af grodd.
Det blir åter sommar och sol. Turister, vänner af vårt
land och våra sköna landskap, söken en gång upp Bergslagen.
Nöjen eder icke med att medelst kommunikationerna passera
några stationer i Bergslagen. Där möter icke karakteren af
denna mångskiftande natur. Där förnimmes ju hvarken höjdernas
makt, skogarnas poesi eller byarnes idyll. Nej! Snören ränseln
och vandren, vandren icke blott allfarvägarne fram, utan
vandren skogarnes stigar och från torp till torp. Och I skolen
lära känna sanningen af dalkarlasången:
»Den, som det landet en gång sett,
Han längtar dit igen.»
Teckning af Stefan Johanson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
