Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SKOLRESA I DALARNE.
125
radt grått lärft, och denna improviserade ränsel bars med
hjälp af en vanlig plaidrem på ryggen.
Mycket hade talats med ungdomarna om nödvändigheten
af att vara iklädda korta kjolar och helst sådana, som genom
lämpliga uppfästniugar kunde göras ännu kortare, samt att vara
försedda med minst två fickor, så stora, att resehandboken och
t. o. m. floran skulle kunna bäras i dem. Men säkert är, att
män ej bör nöja sig med att tala om sådant utan öfvervaka, att
dessa enkla fordringar på en turistdräkt verkligen uppfyllas.
Ofver hufvud äro impregnerade kläder att föredraga; de
vanliga tunga regnkapporna af kläde böra bannlysas.
För säkerhets skull hade vi med oss några apoteksvaror,
såsom bindor, renad bomull, sublimat, borvaselin samt
opii-droppar. Häraf behöfde dock intet under färden röras. Utom
»apoteket» medfördes ett litet förråd cakes, chokolad, dadlar
och cacaopulver.
Den starka värme med åtföljande torka, som rådde under
försommaren, kom oss att befara, det nöjet att vandra ej skulle
bli särdeles stort. Men samma dag färden anträddes, kom på
förmiddagen den efterlängtade första regnskuren, som genast
medförde någon svalka.
Befälhafvaren å ångfartyget Gefle ordnade för oss på bästa
sätt, ehuru vi endast betalade för däcksplats. Den vackra
vägen genom skärgården tycktes ungdomarna njuta af, och
hafvet skulle flera få se för första gången. Mina antydningar
om att gå till hvila väckte en vi3s förvåning — att sofva bort
något af den dyrbara tiden tycktes ej falla någon i smaken.
Vid elfvatiden gingo vi emellertid till kojs, men jag lämnar åt
dem, som känna skolflickor, att föreställa sig, huru svårt mina
nio hade att komma till ro, ehuru deras goda vilja måste
erkännas. Vid tvåtiden voro de uppe igen för att se
Öre-grund och kunna säga sig ha trampat dess mark, innan vi vid
half åtta-tiden ankommo till Gefle.
Här hade en tjänsteman vid Gefle—Dala järnväg den stora
vänligheten att möta och taga hand om oss och vår
packning. Han ledsagade oss genom staden till den vackra
stadsträdgården och lämnade oss efter ett par timmars promenad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
