Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UN SKOLRESA I DALARNE.
127
ring voro vi uppe. Enligt Ollas Anders utsago hade det på
flera veckor ej varit så klar luft, som just den kvällen. Litet
hvar kände sig gripen af aftonens underbara skönhet och den
storartade utsikten — en af de vidsträcktaste i hela Dalarne.
Kartorna anlitades, och vi orienterade oss så vidt möjligt.
Sedan tonade »Du gamla, du friska», och »Jag vet ett land»,
däruppe i kvällens stillhet.
Dagen närmade sig nu sitt slut, och då den för de flesta
hade börjat klockan två på morgonen, var det ju ej underligt,
att den syntes ovanligt lång. Yi voro också betydligt
hungriga, så att den anrättning, som »Ollas mor» hade att bjuda
på, smakade förträffligt. Och det borde ju äfven ha smakat
att få sofva, men därtill visades fortfarande förvånande liten
lust. Det var så mycket, som fyllde sinnena, så mycket nytt
att taga emot och så roligt för skolkamrater att få vara
tillsammans så här i frihet. Flickorna fingo ett par rum för sig,
och jublet blef stort vid utsikten att få ligga i s. k.
syskonbäddar med Leksandsfällar öfver sig.
Följande morgon — söndagen d. 21 juni — gjordes
uppbrott vid half nio tiden, sedan vi ätit frukost hos vårt vänliga
värdfolk. Ollasgården ha vi alla i godt minne; där var enkelt,
men bra och billigt. Vid ankomsten till Västgärde station sågo
vi för första gången allmoge samlad i större mängd, och de
små Leksandsbarnen i sina gula koltar voro oemotståndliga för
flickorna, som, tack vare medförda karamellförråd, lätt gjorde
bekantskap med dem.
Efter ankomsten till Rättvik gingo vi ut på
strandsluttningen invid kyrkstallarna. Den soliga söndagsförmiddagen vid
stranden af Siljan med grupper af högtidsklädt
Rättviks-folk här och hvar är ett af de allra bästa minnena från vår
Dalafärd. Flickorna slogo sig ned på backsluttningen eller på
stenar i vattenbrynet och skrefvo i sina anteckningsböcker
—-anmärkas bör, att dessa flitigt begagnades. Vid gudstjänstens
slut spordes, att tvenne par skulle vigas i kyrkan, hvarför vi
begåfvo oss dit och blefvo i tillfälle att se bröllopsskaran på
nära håll och att sedan bese kyrkan. Därefter gingo vi till
den på en udde i Siljan resta Vasastenen. Tankarna fördes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
