Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136
EN SKOLRESA I DALARNE.
öfver Domnarfsbron och hade det skummande fallet under
våra fotter.
Färden fortsattes sedan till Borlänge, där våra
truppbiljetter lågo tillreds. Säter var dagens mål, och, tack vare
Turistföreningens ombud, hade vi där allt klart för oss med rum och
mat i fru Lundgrens hotell. I anseende till hungern, som
be-höfde stillas, och de efter regnet smutsiga vägarna beslöto vi
att ej den eftermiddagen göra någon vandring i dalen, utan
sågo oss om i den lilla staden Säter.
Klar och solig randades den 3 juli, vår resas sista dag.
Frukost åts tidigt och därefter vandrade vi genom Säterdalen
och upp på Bispbergsklack. Den mångbesjungna dalen
tilltalade oss mindre än vi väntat, beroende kanske dels på att
årstiden ej var den allra fördelaktigaste, dels på att vi sågo den
efter att ha sett Siljanstrakten. — Vandringen från Klacken
går sent ur mitt minne. Jag ser och hör, hur den glada brokiga
skaran stormar ner från sluttningarna. Ett visst vemod blandade
sig också i stämningen, då vi visste, att vår färd snart var förbi.
Efter åtskilliga timmars järnvägsresa ångade vi kl. 7.20
e. m. in på Centralstationen efter att ha varit borta jämt fjorton
dagar. De mötande föräldrarna och syskonen prisade vår färg,
som bar vittne om hälsa och friluftslif. Mer än en gång
beklagade jag vår försumlighet att ej låta väga oss före afresan,
ty det hade varit en triumf, om vi kunnat konstatera en
ökning i vikt.
Då vi nu se tillbaka på färden, måste den anses allt
igenom lyckad. Vädret kunde ha varit bättre, men på det
hela taget hindrade regnet oss ej mycket. Såsom synes af denna
skildring, lades ej an på att gå långa vägar. Vi kunde ju
öfverallt färdas fram på tåg och båtar för särdeles billigt pris,
och krafterna sparades därför, så att flickorna krya och
jämförelsevis uthvilade kunde taga emot alla de nya intryck, som
mötte dem.
Men det var tack vare Turistföreningens styrelse, som hela
färden blef af, ty hade ej anslaget kommit oss till del, är ovisst,
om någon resa företagits. Ännu mer ha vi att tacka föreningen
för, ty då anslaget lyftes, erhöll hvar och en af deltagarne ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
