Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896. 141
Jag tog på mig min ryggsäck, försedd med proviant för några
dagar, samt tillsade Nila att medfölja. Han hade visserligen
sagt sig icke alls kunna »finna någers» i de fjäll, jag skulle
besöka, men han medgaf nu, att han kände till en lappfamiljs
uppehållsort under Pårtifjällen, och han föreslog nu, att vi
först skulle uppsöka dem.
Det var vid 3-tiden på eftermiddagen den 23 juni vi
lämnade Kvikkjokk. Vi följde den till Aktsi och Stora
Sjöfallet ledande turistvägen till Tatasjön, lånade Turistföreningens
båt och rodde öfver till sjöns norra ända, där vi funno en för
tillfället obebodd näfverkåta, tillhörande lappen Pirkit Amma.
Därefter slogo vi in på mera obanade stigar, styrande kurs
rakt på Pårtifjällen. Jag frågade Nila upprepade gånger, om
han verkligen visste, hvar lapparne höllo till, och han svarade
lika många gånger med en viss öfverlägsenhet, att han skulle
nog finna kåtan. Och det gjorde han också. Efter omkring
5 timmars marsch från Kvikkjokk anlände vi till ett större
kåtaställe, kalladt Puorek. Här bodde Pirkit Amma och några
hans anhöriga jämte en hel del hundar och getter. Nila
föreslog emellertid, att vi icke skulle stanna här, utan gå ännu ett
litet stycke upp emot fjället, så skulle vi finna en bättre kåta,
där vi lämpligen kunde stanna öfver natten. Efter tio minuter
funno vi äfven den öfre kåtan. Det var en stor och rymlig
näfverkåta. Vi stego in och välkomnades af kåtans
innebyggare, två män och två kvinnor, alla fyra helt unga människor.
Sedan vi trakterats med kaffe och en stund pratat om
likgiltiga saker, framförde jag mitt ärende angående herkar och
renskötare för mina fjällresor denna sommar. Men ingen af de
båda männen hade tillfälle att taga tjänst hos mig, emedan de
båda två måste sköta sina renhjordar. Och sälja mig några
herkar ville de ej heller, emedan det var ett djurplågeri att
använda renar såsom jag gjorde och hålla dem bundna hela
sommaren. De hade hört, att Amma Grufvisar hade måst slakta
de herkar, jag hade användt förra sommaren — så magra hade
de blifvit af att bära mina tunga bördor och af att stå bundna
långa tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>