Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896. 149
karlarne för en stund och fortsatte för att rekognoscera, men
kom snart till en gapande afgrund eller ett tvärbrant hak i
kammen, som var omöjligt att öfverskrida. Att nå toppen på
denna väg kunde tydligen ej gå för sig, hvarför jag måste
välja en annan observationspunkt samt sedermera återvända
hem. Misslyckandet af själfva bestigningen grämde mig
emellertid ganska mycket och jag hade flera gånger under
sommarens lopp planer på att ännu en gång söka uppnå denna
höga och från många håll lätt igenkännliga topp, men de blefvo
aldrig realiserade. Jag tror emellertid, att en bestigning af
densamma från nordväst kanske skulle vara möjlig.
Den 30 juni skulle ett försök göras att uppnå högsta
punkten af Pellorippes stolta kammar. Eggad af motgången
den föregående dagen lofvade jag mig själf att, om det var
någon möjlighet, icke misslyckas denna gång också. Terrängen
hade* jag på förhand så noga jag kunde med kikare studerat
från Skaitetjåkko och funnit, att två vägar upp till toppen
skulle kunna ifrågakomma. Antingen skulle vi först bestiga
Kåtokkaisse och därefter följa den bergskam, som förenade detta
berg med Pellorippes högsta punkt, eller skulle vi försöka att
direkt bestiga kammen något öster om dess högsta punkt,
sökande få fotfäste på de branta snömassor, som från den på
sydsidan nedskjutande glacieren sträckte sig upp mot kammen.
Den första vägen hade det felet, att ett tvärbrant hak i
kammen måste passeras. Om detta skulle gå för sig eller icke,
var ej möjligt att med kikare afgöra. Den andra vägen
däremot ledde öfver snöfält, som föreföllo att vara så branta, att
det möjligen kunde vara tvifvelaktigt, om vi skulle kunna finna
fotfäste där. Som snön dock ännu i allmänhet var synnerligen
lös och djup, valde jag den senare vägen.
Klockan var nära 2 e. m., när vi från tältplatsen anträdde
marschen. Vi öfvergingo den från Lulle- och Kaskavagge
kommande bäcken på en snöbrygga, följde sydsluttningen af
Skaitetjåkko och vadade öfver bäcken i Jäknavagge, då vi här
icke kunde finna någon snöbrygga — en sådan observerades
dock sedermera och begagnades under hemvägen. Efter en
besvärlig vandring öfver den lilla glacierens väldiga ändmo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
