Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN’ 1896. 151
täta moln insvepte toppen i ett ogenomskinligt töcken, som
omöjliggjorde observationerna och i hvilket man lätt kunde gå
vilse eller åtminstone lätt misstaga sig om högsta punkten, så
skulle jag väl hafva afstått från bestigningen denna gång, om
jag icke dagen förut misslyckats med Skaitetjåkko. Men två
nederlag två dagar efter hvarandra syntes mig nästan genant
och skulle tilläfventyrs hafva inverkat demoraliserande på de
djupa lederna, Nila och Olsson.
Det var således ingen annan råd än att söka krafla sig
upp. Jag upptäckte vid sidan om eggen en stupande ränna, i
hvilkens botten låg fast is. Jag högg små steg i isen ined min
hacka, tillräckliga för fotfäste, och stödjande mig med
händerna mot rännans sidor, på hvilka äfven ett eller annat
fotfäste fanns att tillgå, lyckades jag passera rännan i hela dess
längd och hade därmed äfven passerat det brantaste af eggen.
Jag gick vidare, och ehuru en viss försiktighet var af nöden,
då stenarne af regnet hade blifvit slippriga och halkade om
hvarandra på ett betänkligt sätt, fann jag det likväl öfverallt
möjligt att komma fram. Jag ropade därförc till mina karlar
att komma upp. Efter en stund kommer också Olsson
upp-knogande med sin breda börda, som vållat honom åtskilligt
besvär i »kaminen». Nila hade emellertid sagt ifrån, att han
icke tordes gå upp längre, än där han var, när vi skildes,
och han kom ej heller. Hans börda behöfdes emellertid på
toppen för observationerna och någon af oss måste sålunda
hämta den, hvilket Olsson erbjöd sig att göra. Olsson
klättrade sålunda ned igen och återkom med bördan, hvilken vi
fördelade på oss båda. Vi fortsatte därefter vår vandring uppåt, än
öfver de hala stenarne, än öfver lutande snöfält, som smögo sig
upp på kammen, än genom täta moln, som plötsligt omgåfvo oss,
än genom klar luft med den härligaste utsikt öfver fjällen.
Omkring kl. Y2 9 e. m. hade vi nått den högsta punkten,
hvilken för tillfället utgjordes af en hög snödrifva, som till
en del stack långt utanför den brådstupande bergväggen på
norra sidan. Utsikten var under de få ögonblick luften
var klar mycket storartad, såsom man kunde vänta sig af
en topp med denna höjd och detta läge. Alldeles intill oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
