Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESOR I KVIEKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAREN 1896. 153
Sedan vi nu åter voro samlade alla tre, började vi
nedstigningen på den branta snön. I början gingo vi ytterligt
försiktigt, men snart accelererade vi hastigheten och kommo i full
galopp nedsättande på den plana glacieren nedanför. Har man
i några timmar gått och balanserat på de otäcka stenarne på
en hög bergskam och sedan kommer på ett nedåt sluttande
snöfält med lagom djup snö för att få fotfäste, så tycker man,
att man har det alldeles ovanligt bra. Men när man går så
lätt och tyngdkraften skjuter på, så ökar man farten och
öfver-raskar sig själf snart genom att befinna sig i den ursinnigaste
galopp, pulsande i snön af alla krafter. Och skulle man
förlora fotfästet och börja åka ned med blixtens hastighet, så gör det
icke så mycket, om snön är djup och en snöbetäckt och sprickfri
glacier finnes nedanför, ty man har då ingenting att slå sig emot.
Om det däremot är stenrös nedanför den branta snöfläcken, så
kan man vara tämligen säker om att bryta benen af sig mot
stenarne eller kanske till och med fara för evigt, och då är det
bäst att bromsa i tid, om det är möjligt. Ar snön mycket
brant, t. ex. med en lutning af mera än 45° mot horisonten
såsom vid Pellorippe, kan ju äfven vara skäl att iakttaga en viss
försiktighet, emedan ett alltför våldsamt uppträdande i de starkt
lutande snömassorna ju möjligen skulle kunna gifva anledning
till en lavin. Sådana torde dock väl näppeligen förekomma här
så sent på våren som i juni månad.
Återfärden gick i allo lyckligt och kl. 3 på morgonen voro
vi åter vid tältplatsen. Jag frågade Olsson, om han icke hade
varit rädd, när vi gingo på kammen däruppe. Nej vars, han
hade varit byggnadssnickare i Stockholm och gått på
murareställningar där och nog var det mycket värre att gå på en
planka utanför öfversta våningen till ett stort hus i Stockholm
än att gå på Pellorippe. Han hade sålunda icke alls låtit
förbluffa sig! Men Nii.a han undrade, huru mycket betaldt jag
hade för hvar gång jag gick upp på sådana förb. kullar.
Den följande dagen, den 1 juli, var regnig. Jag hade för
några dagar sedan öfverenskommit med en lapp vid namn
Panna Rassa angående flyttning af mina saker med renar
genom Lullevagge och Sarvesvagge till början af Neitavagge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
