Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
AXEL HAMBEIiG.
hvilken väg han själf skulle fara fram. För öfrigt hade han
redan flyttat förbi oss ett långt stycke och hade nu sin kåta
i Sarvesvagge. Men som det regnade ganska starkt, misstänkte
Nila, att några renar den dagen icke skulle komma.
Emellertid, rätt som vi sitta i tältet, få vi höra skällherkars klockor
pingla, vi rusa ut och få se den vackra, rödkindade Stina
Rassa samt hennes yngre broder Nils Peter Rassa komma
emot oss med den efterlängtade raiton på sju renar. De hade
haft en svår passage genom det steniga och på sina ställen
med djupa snödrifvor betäckta Lullevagge, hvarför både folk
och renar först måste hvila och äta, innan resan kunde företagas.
Först sent på eftermiddagen kommo vi i väg. Lullevagge är
ett högt fjällpass, som förbinder Kåtokjokks dalgång med
Sarvesvagge. Det är emellertid så besvärligt att färdas därigenom,
att endast en eller två lappar bruka flytta denna väg, under
det de öfriga taga vägen norr om Pellorippe eller söder om
Pårtifjällen. Högsta punkten i passet ligger ungefär 1400 m.
ö. h. Därifrån sänker det sig brant ned mot Sarvesvagge, som
nedanför passet endast ligger omkr. 675 m. ö. h. vid
björkskogens öfversta gräns. Hit anlände vi midt i natten, och som
renarne efter färden genom vagget åter måste hvila och beta
en stund, slogo vi provisoriskt läger här och sofvo några
timmar, hvarefter färden fortsattes. Vi vadade öfver den strida
Nåitibäcken, under det den stora Sarvesbäcken kunde öfvergås
på en snöbrygga. Här på norra sidan af Sarvesbäcken funno
vi Panna Rassas kåta, vid hvilken rastades ännu en gång. Vi
fortsatte sedan under Panna Rassas egen ledning — sedan vi sagt
farväl åt den verkligen trefliga Stina ■— vår resa mot Neitavagge.
Som detta emellertid föreföll att vara fyldt af djupa snödrifvor,
bland hvilka väl näppeligen något bränsle skulle kunna
uppletas, måste vi stanna redan på östra sidan om den bäck, som
nedrinner från Neitarippglacieren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
