Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
AXEL HAMBERG.
För den händelse någon skulle falla på den idén att besöka
denna härliga fjälltrakt och för någon tid ägna sig åt
berg-bestigningar där — enbart eller i kombination med andra
sysselsättningar — så har jag i det föregående för flertalet toppar i
korthet angifvit, från hvilket håll och på hvilka vägar jag
utfört bestigningen, och på dessa vägar böra samma toppar alltid
kunna uppnås, naturligtvis med undantag för mycket
ogynnsamma snö- och isförhållanden. Som lapparne i själfva
verket hafva ganska liten reda på dessa höga tjåkkon, hvilka de på
sina resor från skogarne till Virijaure och tvärtom ganska
hastigt fara förbi, och just ingen annan heller känner till dem, så
böra dessa uppgifter möjligen kunna vara af nytta.
Jag vill emellertid till det redan anförda foga ännu några
anmärkningar* angående hvad man vid färder och särskildt
be-stigningar i dessa trakter har att iakttaga.
Den största och vanligaste fara man kan utsätta sig för
vid bergvandringarne här är väl att träffas af nedramlande stenar.
Man bör därför om möjligt akta sig för att passera nedanför
branter, från hvilka stenar mycket ofta falla ned, eller genom
de fåror, genom hvilka stenskreden åka fram. Dessa
jämförelsevis farliga ställen ärö lätt igenkännliga därpå att stenarne
därstädes icke äro beväxta med lafvar eller mossor. Gå flere
i sällskap på starkt lutande stenur, där stenarne ligga osäkert,
så böra de akta sig för att gå rätt under hvarandra på större
afstånd från hvarandra för att icke träffas af de stenar, som
af de ofvanför gående sättas i rörelse nedåt. De böra då
antingen gå alldeles tätt bakom hvarandra eller vid sidan om
hvarandra.
Att bestiga mycket branta bergväggar, i hvilka de
utskjutande sten arne, på hvilka man skall gå, icke sitta fast, är
naturligen en stor risk, emedan man lätt kan störta ned ganska
långt och slå ihjäl sig, om fotfästet släpper. Yid frost är denna
fara jämförelsevis liten, emedan de lösa stenarne då vanligen
äro fastfrusna.
* såsom en komplettering af do goda råd, som meddelats af L. Améen
i Turistf. Årsskrift för 1889 s. 52 ooh af F. Svenonivs i Årsskriften för 1895
s. 150.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
