Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EESOE I KVIKKJOKKS HÖGFJÄLL SOMMAEEN 1896. 187
En annan fara är att falla ned i glaciersprickor. Därför
bör man, när sprickiga glacierer passeras och sprickorna äro
dolda af snö, aldrig gå ensam, utan alltid i sällskap med minst
två man. Alla böra vara sammanbundna med tåg på ett
af-stånd af omkr. fyra meter från hvarandra. Faller en ned,
kunna de båda öfriga draga upp honom; endast en person orkar
däremot knappt draga upp en annan, och därför bör man vara
minst tre. Såsom glaciertåg lämpar sig ett tåg af manillahampa
af 1 cm. diameter. Lapparne äro i allmänhet mycket ovilliga att
låta binda sig i tåget, och i regeln behöfves något tåg ej heller,
men ofta är det dock nödvändigt att använda sådant för att
förebygga olyckshändelse, och då måste man söka öfvertala dem.
Slutligen kan man vid de i dessa trakter så ofta
förekommande vadningarna af strida bäckar utsättas för den faran
att ryckas med strömmen. För att undvika ett dylikt obehag
bör man fråga lapparne till råds ej endast med af seende på, hvar
bästa stället är att vada öfver en bäck eller en älf utan äfven
huru man skall bära sig åt. Lika okunniga, som lapparne i
allmänhet äro angående bästa vägen upp på en svårtillgänglig topp, lika
bra känna de de bästa vadställena, och lika underlägsna som de
äro på svårare glacierer och fjäll, lika öfverlägsna äro de, när
det är fråga om att vada en strid bäck. Ett nödvändigt
redskap vid svårare vadningar är en lång staf. Om vattnet är
grumligt, hvilket det alltid är, då det kommer från glacierer,
begagnar man stafven såsom en nödvändig antenn för att under
vadningen för hvarje steg känna sig för, hvar man lämpligen
skall sätta foten. Äfven om vattnet är aldrig så grumligt, kan
stafven säga en, om djupet ökas eller minskas, om man har en
grop i flodbottnen framför sig eller kanske en stor sten,
lämplig att klifva upp på. Och om strömmen är strid, hvilket den
gunås också ofta är, så får stafven äfven tjänstgöra såsom ett
lika nödvändigt stöd mot de påträngande vattenmassorna, hvilka
söka släpa en med sig. För hvarje nytt steg man skall taga stöder
man sig hårdt mot stafven, hållande densamma på läsidan om
kroppen så snedt nedåt strömmen, som stafvens längd
bekväm-ligen tillåter. Därigenom att stafven hålles snedt, blifver den
horisontela komposant, som motverkar strömmens kraft, jäm-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
